• Du har valt: Västra Götaland
Buk - översikt

Förstoppning

Förstoppningsbesvär är vanliga hos barn. Här beskrivs symtom, diagnos, differentialdiagnoser, behandling samt när barnet ska remitteras till läkare.

Avföringsfrekvens

Barn som ammas kan ha avföring efter varje måltid, men det kan också gå 10–14 dagar mellan avföringarna, ibland längre än så. Det beror på att bröstmjölken tas upp via tarmen till så stor del att det inte skapas så mycket avföring. Så länge barnet mår bra är avföringsfrekvensen inte ett problem och behöver vare sig utredas eller behandlas. Spädbarn som får komjölksinnehållande bröstmjölksersättning får fastare avföring än ammade barn.

Då barnen börjar äta annan kost än bröstmjölk brukar avföringsfrekvensen stegvis närma sig förväntad avföringsfrekvens under första året, det vill säga allt från 4–6 avföringar per dag till en avföring varannan dag.

Avföringsfrekvens hos äldre barn och vuxna brukar anges till två eller färre tarmtömningar per dag och minst två tarmtömningar per vecka. Barn som växer normalt och mår bra behöver inte utredas enbart för att de bajsar fler eller färre gånger än så.

Symtom

Förstoppningsbesvär är vanliga hos barn och kan förutom hård och gles avföring leda till buk- och defekationssmärta, uppblåsthet, och ibland illamående och dålig matlust. Defekationssmärta med trängningsmotverkande manövrar kan leda till onda cirklar som underhåller eller förvärrar symtomen.

Vattenkastningsbesvär, inklusive enures är vanligt, liksom också enkopres med avföringsläckage. Om avföringen då är lös, och tarmtömningarna frekventa, kan det vara svårt att förstå att detta faktiskt är ett symtom på förstoppning.

Enkopres har sällan bakomliggande psykiatriska orsaker, utan är nästan alltid ett symtom på en underbehandlad funktionell förstoppning.

I vissa åldrar är det vanligt att barn blir tröga i magen på grund av att de går och håller sig. Detta är vanligast under den period då barnet lär sig att gå på pottan själv, i ett och ett halvt- till treårsåldern. Om det vid något tillfälle gjort ont när barnet bajsat kan det hända att barnet inte vill bajsa nästa gång det är dags. Det är också vanligt om barnet varit bortrest eller på annat sätt bytt vanor.

Även barn med långvarigt magont och förväntad avföringsfrekvens har ofta god effekt av förstoppningsbehandling.

Diagnos och undersökningar

En noggrann anamnes är viktig för att få klart för sig vad förälder och barn menar med förstoppning. Att använda Bristolskala kan underlätta.  Läs mer på Bristolskala - Nikola.nu

Vid långvariga besvär rekommenderas läkarundersökning inklusive anal och perianal inspektion för uteslutande av anatomiska avvikelser. Undantagsvis kan även försiktig analpalpation behöva utföras för bedömning av analsfinkterns funktion.

Differentialdiagnoser

Hos lite äldre barn med plötsligt debuterande förstoppning bör alltid celiaki och hypotyreos uteslutas. Förstoppning är vanligt vid hypotyreos, men diagnosen är osannolik om barnet har förväntad längdtillväxt och utveckling. Så gott som alla nyfödda i Sverige har lämnat blodprov, med tanke på hypotyreos, vid PKU-prov.

Förstoppning kan orsakas av komjölksallergi. Allergin är vanligen inte IgE-medierad och kan inte fångas av något blodprov. Låt barnet äta strikt mjölkfritt minst 4 veckor och sedan börja med mjölk igen. Finns en tydlig förbättring under diet och om problem återkommer med ordinarie kost är diagnosen ställd.

Läs mer i Rikshandboken: Mjölkproteinallergi

Nedsatt tarminnervering, som neuronal intestinal dysplasi eller Hirschsprungs sjukdom är ovanliga orsaker till förstoppning, förekommer i mer eller mindre uttalade former och förklaras med nedsatt nervcellsaktivitet eller total avsaknad av ganglieceller i rektum och ibland även i med proximala delar av kolon. Om barnet emellanåt presterar riktigt stor och formad avföring ("bajskorvar") är mb Hirschsprung osannolik.

Förstoppning efter mekoniumileus eller sen mekoniumavgång (> 48 timmar) bör föranleda misstanke om och uteslutande av cystisk fibros (CF).

Vid andra tecken till neurologisk påverkan bör diagnoser som myelomeningocele eller fjättrad ryggmärg misstänkas och utredas.

Allmänna råd vid förstoppning

Följande råd kan man ge föräldrar till barn med förstoppning:

  • Även barn med blöja bör pottränas då det är lättare att bajsa sittande på en potta än att stå och bajsa i en blöja.
  • En fotpall vid toalettstolen till de äldre barnen kan vara tillräckligt för att åtgärda förstoppningen.
  • Ge kostråd – kostråd vid trög mage,

Behandling och uppföljning

Det är viktigt att barnen erbjuds en effektiv förstoppningsbehandling, där vårdgivaren understryker tillståndets mycket goda prognos, och behovet av långvarig och enträgen behandling, och ser till att besvären följs upp.

Läkemedelsbehandling

Oralt administrerade förstoppningsläkemedel blir aktuella först då icke-farmakologiska metoder prövats och syftar till regelbundna och smärtfria tarmtömningar utan att orsaka diarré. Ofta behöver behandlingen fortgå under lång tid för att besvären inte ska återkomma, ofta minst 6-12 månader eller längre.

Laktulos och Laktitol spjälkas av tjocktarmens bakterier, vilket leder till ökad osmos över tarmväggen, med vätskeutträde till tarmlumen och därmed lösare avföring. Kan ges till barn från en månads ålder, dosökas till effekt uppnås, kan vid behov blandas med bröstmjölksersättning.

Polyetylenglykol/makrogol är betydligt mer osmotiskt potent och kan ges till lite äldre barn. Enstaka preparat är godkända från 6 månader, medan de flesta makrogolpreparat innehåller olika former av salter och är godkända från 2 år. Det rekommenderas inte överallt till spädbarn på grund av dess uttalade osmotiska effekt, som potentiellt skulle kunna leda till symtomgivande salt- och vätskeförluster.

Bulkmedel som sterkuliagummi eller loppfrö binder vatten och ökar avföringsvolymen. Används främst vid omväxlande besvär med förstoppning och diarré, till äldre barn.

Rektalt smörjande lavemang med sorbitol kan undantagsvis användas vid akuta besvär, och löser upp avföringen vilket underlättar tarmtömningen. De rekommenderas inte till barn under ett år utan läkares ordination. För att hindra läckage kan barnets skinkor pressas mot varandra under någon minut, för att förhindra att läkemedlet rinner ut. Hos barn under tre år införs tuben endast till halva sin längd.

Barn som är under behandling för kronisk förstoppning behöver ibland ges sorbitol regelbundet till exempel var tredje dag om tarmtömning uteblivit. Det bör då vara del i ett behandlingsschema.

Vid sprickor i hud eller ändtarmsöppning kan smärtstillande hydrokortison med lidokain som salva användas under i 1–2 veckor.

Till läkare

Följande tillstånd indikerar bedömning av läkare:

  • Vid nytillkommen förstoppning med påverkat allmäntillstånd.
  • Vid misstanke om organisk genes.
  • Långvarig, mer än 3 månader, eller återkommande förstoppning. Tarmens distala delar (ampulla rekti) kan då ofta vara utspänd, varvid barnet inte riktigt känner att avföring samlas. Tarmens volym måste efterhand minskas och tarmtömningsreflexen normaliseras.

Regionala tillägg

Regionala tillägg finns, men inte för ditt val

Till toppen av sidan