Buksmärtor

Plötsligt debuterande smärtor i buken måste alltid väcka misstanke om organiska orsaker bakom smärtan. Samtidig feber, nedsatt allmäntillstånd eller kräkningar antyder infektion eller annan organisk orsak. Att barnet inte kan avledas från smärta gör också att man ska tänka på organisk orsak.

• Invagination (vanligast i åldrarna 3 månader till 2 år) ger i typiska fall buksmärtor i intervall. Kräkningar kan förekomma. Blod eller blodtillblandat slem i avföringen förekommer, men är ofta ett mycket sent tecken. Det lömska med invagination är att symtombilden kan avvika från denna typiska beskrivning.
• Blindtarmsinflammation (appendicit) kan finnas även hos spädbarn och mycket små barn. Sjukdomsbilden är, framför allt hos barn < 5 år, ofta atypisk och svårtolkad.
• Hos mindre barn måste alltid inklämt bråck, testistorsion, Morgagnis hydatid finnas med i differentialdiagnostiken. Pankreatit, gall- och njursten hos de något äldre barnen är ovanliga orsaker till akuta smärtor, men förekommer.
• Tonsillit, otit, pneumoni och urinvägsinfektioner, liksom också diabetes och Henoch-Schönleins purpura kan företrädelsevis hos förskolebarn och yngre inte sällan ge buksmärtor utan så mycket andra fokala symtom.
• Spädbarnskolik.
• Celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom och infektiösa enterokoliter.
• Gastroesofageal refluxsjukdom, esofagit, ulkus.

Funktionell magtarmsjukdom är den avgjort vanligaste orsaken till buksmärtor hos barn från 4 år och uppåt. En noggrann anamnes och en somatisk undersökning inkl noggrann auskultation, perkussion och palpation av buken är avgörande för korrekt diagnos och för att undvika ytterligare onödiga och ibland besvärliga utredningar.

Symtombilden kan variera, men hos förskolebarn debuterar buksmärtan ofta som diffusa, svårbeskrivna besvär från magen, med smärtan/obehaget kring naveln, så gott som aldrig fokal. Ofta handlar det om ibland dagliga besvär från grovtarmen inklusive tarmträngningar i samband med måltider. Ofta är symtomen förstoppningsrelaterade och därför är ofta förstoppningsbehandling en viktig del av handläggningen.

Besvären hos de yngre barnen är ofta avledbara – symtomen minskar om barnet får hjälp att hitta någon annan aktivitet eller till de mindre – att man läser sagor, pysslar eller har något varmt och skönt på magen.

Eftersom celiaki är vanligt bör blodprov för att utesluta det ingå i en basutredning. Vid typiska funktionella besvär behöver man ofta inte driva utredningen längre. Det är viktigt att förklara för barn och föräldrar hur mekanismerna bakom besvären ser ut och poängtera sambandet mellan hjärna och tarm, "the gut-brain axis".

Vid misstanke på allvarlig akut åkomma ska barnen akut till läkare.

Långdragna eller avvikande fall behöver undersökas av barnerfaren läkare. Anamnesen är viktig, men ett noggrant utfört status är lugnande för såväl förälder som läkare.

Anamnes och eventuellt statusfynd kan leda till mera fokuserade undersökningar. Gott om tid och återbesök är att rekommendera. Det är viktigt att ta upp familje- och stressanamnes. Röntgen, endoskopi eller utvidgande biokemiska utredningar är sällan indicerade.