Testiklar - undersökning

Testiklarnas läge bör kontrolleras vid alla ordinarie kroppsundersökningar inom barnhälsovården. Undersökningen görs för att kontrollera att barnets testiklar har kommit ner i pungen. Testiklarna brukar ha vandrat ner i pungen vid slutet av fostertiden, men det sker inte alltid. Ju tidigare barnet föds desto vanligare är det att testiklarna inte har kommit ner i pungen, retentio testis.

Om retention föreligger vid 6 månaders ålder ska barnet remitteras till kirurg för bedömning och operation runt 1 års ålder.

Det viktigaste vid undersökning av testiklar är att ha varma händer. Undersökning med kalla händer ger ofta ett felaktigt resultat. Håll händerna länge under varmt vatten vid behov. Undersökningen kan ske stående eller liggande, men enklast och bäst är undersökning i liggande.

Inspektion

Den första och bästa chansen att få syn på testiklarna är det ögonblick då man lyfter på blöjan eller drar ned kalsongerna. Ha helst pojken liggande när detta sker. Testiklarna gillar inte att ligga varmt. Under en varm blöja lägger de sig så långt ned de kan, det vill säga i pungen om möjligt.

Även hos de pojkar som har kraftig cremasterreflex (den som drar upp testikeln) ligger ofta testiklarna i pungen. Ibland ser man testikeln försvinna upp i samma sekund som man drar ned blöjan eller kalsongerna men då vet man att den finns och att den sannolikt går att föra ned igen.

Inspektera pungen. Asymmetri kan bero på retentio testis. Vid undersökningen, var noga med att verkligen känna testikeln och inte enbart lita på synen, då ett hydrocele (vattenbråck i pungen), för ögat, kan likna en testikel.

Palpation

Palpera pungen och notera om testis ligger på plats. Om inte, så håll kvar ena handen runt ena skrotalhalvan och dra med andra handens fingrar lugnt, längs ljumskkanalen med start halvvägs upp mot bäckenskoveln. Ofta kan man gripa tag i, eller mjölka ned testikel från nedsidan och försiktigt föra ned den till pungen.

Vid retentio kan testikeln inte föras ned. Ibland kan man heller inte greppa den, men man kan känna att den glider under fingrarna i ljumskkanalen.

Kan man med svårighet mata ned testikeln till pungen, håll kvar den där i cirka 30 sekunder för uttröttande av cremaster-reflex. Försök avleda barnet under tiden. Hos yngre barn med till exempel en sång och hos äldre barn med en rolig historia eller försök att räkna på alla språk du kan. Syftet är att få pojken att slappna av.

Vanligtvis ligger testikeln kvar i pungen (den skrynkliga delen) efter det,  alternativt retraktil testis om strängen känns stram.

Åker testikeln snabbt upp igen räknas den som retinerad och ska opereras (1).

Retraktil testikel hos barn och ska inte behandlas men kontrolleras årligen i 3 år. Därefter vartannat år om status är oförändrat, tills pojken närmar sig pubertet. Anledningen är att ett antal retraktila testiklar blir retinerade under uppväxten. Information om retraktil testikel ska föras över till elevhälsans medicinska insats.

Vid födseln har 3-5 procent av pojkarna retentio testis, vid 3-6 månaders ålder endast 1-2 procent. Att remittera före 6 månaders ålder är inte nödvändigt då många testiklar vandrar ned spontant under de första 6 månaderna i livet.

Retentio testis betraktas som en avvikelse efter 6 månaders ålder och ska opereras.

Om retention föreligger bör operation helst ske vid 12 månaders ålder. Remiss ska skrivas vid 6 månaders hälsobesöket om retentio föreligger. Av praktiska skäl kan man sträcka sig till operation före 18 månaders ålder då många länssjukhus inte söver barn under 1 års ålder. Sövningsrisken minskar dessutom efter 1 års ålder.

Retentio testis

De som vid 6 månaders ålder har någon testikel som inte kan palperas eller inte kan dras ner i pungen, ska remitteras till närmsta kirurgklinik. Äldre pojkar remitteras genast vid sådant fynd.

Ligger testikeln högt, går att föra ner i pungen men genast fjädrar upp igen efter uttröttande av cremasterreflexen, bedöms det som retentio och pojken ska remitteras.

Om bilateralt icke palpabla testiklar, kontakta omgående barnurolog för bedömning av eventuellt oklart kön.

Retraktil testikel

En testikel som spontant ofta har ett högt läge, men vid undersökning kan föras ned i pungen och kvarstannar där efter uttröttande av cremaster-reflex betraktas som retraktil. Den ska kontrolleras årligen i 3 år och därefter vartannant år om oförändrat status. Anledningen är att ett antal retraktila testiklar blir retinerade under uppväxten.

Normal testikel

Går testikeln lätt att föra ner i pungen och stannar kvar behövs inga speciella uppföljningar.

Retentio testis påverkar inte produktionen av könshormoner och därför inte pubertetsutvecklingen. Men man har sett minskad fertilitet hos pojkar med bilateral retentio testis. Om testiklarna bilateralt av skilda anledningar utvecklas dåligt kan man emellertid se påverkan även på testosteronproduktionen. Observera att testiklarna vnligtvis växer mycket långsamt under barnaåren.

Det finns en ökad cancerrisk i vuxen ålder, i den testikeln som varit retinerad. Cancerrisken tros vara högre hos de testiklar som varit belägna intraabdominellt. Man tror dessutom att cancerrisken långsamt ökar ju högre upp och ju längre tid en testikel ligger retinerad.

Cancerrisken kvarstår även efter retentio-operation. Det är därför viktigt att man kan palpera testiklarna. Precis som vuxna kvinnor med jämna mellanrum ska palpera sina bröst, så ska vuxna män palpera sina testiklar. Om man känner en oklar knöl ska man söka läkare. Behandlingsresultaten för testikelcancer är väldigt goda.

Hormonbehandling, som tidigare prövats för att få testiklar att vandra ner, är inte längre aktuell. Det kan i enstaka fall användas för att se om testikelvävnad finns alls. Beslut om det görs enbart på barnurologisk enhet.

Referenser - Testiklar - undersökning