Hörsel och lekaudiometri - undersökning

Hörsel är en förutsättning för att ett talat språk ska kunna utvecklas. Hörselcentrum i hjärnan är beroende av hörselstimulans för att utvecklas och språkcentrum behöver aktiveras tidigt. På BVC efterfrågas vid varje besök hur föräldrarna uppfattar barnets hörsel. Vid åtta månaders ålder genomförs en strukturerad kommunikationsanamnes. Vid fyra års ålder genomförs lekaudiometri (1).

För hörselskadade och döva barn finns stora möjligheter till hörselhabilitering i form av hörsel- och talträning, psykologiskt omhändertagande, anpassning av ljudmiljön, teckenspråk och teknisk habilitering med hörapparater eller cochleaimplantat. Tidig intervention är avgörande för språkutvecklingen inte bara för grava hörselnedsättningar, utan även för hörselnedsättning av lätt till måttlig grad (2). Därför är det av största vikt att identifiera barn med hörselskador så tidigt som möjligt.

Samtliga regioner i Sverige erbjuder hörselscreening (OAE) till alla nyfödda barn (3). Det är viktigt att veta att det finns begränsningar med nyföddhetsscreeningen och att inte alla hörselskadade barn upptäcks här (4). Hälften av barnen med hörselskador debuterar senare under barndomen (5). Man måste också vara medveten om att screeningmetoden kommer att ge en del falskt positiva svar. Det betyder att hos vissa nyfödda barn som inte får godkända svar i hörselscreeningen kommer utredning visa att de har normal hörsel.

Från BB eller neonatalavdelning går remiss till audiologisk mottagning eller öron- näs- och halsmottagning för barn med ökad risk för hörselnedsättning. Här ingår barn med:

• extrem prematuritet <28 v + 0
• genomgången meningit
• uttalad gulsot
• uttalad syrebrist
• familjehistoria av barndomshörselskada (hereditet)
• infektioner under graviditeten (CMV, Rubella, Syfilis, Toxoplasma)
• neonatal intensivvård mer än 5 dagar
• missbildningar i huvud- och halsområdet
• syndrom och sjukdomar som kan omfatta hörselnedsättning.

Efter neonatalperioden ska barnet ha remiss för hörselundersökning (sker via behandlande läkare) i följande fall:

• skalltrauma där hörselnedsättning kan misstänkas
• behandling med ototoxiska läkemedel, till exempel vissa cytostatika
• barn med syndrom där hörselnedsättning kan ingå
• barn med funktionshinder eller kontaktstörning där hörseln är svårbedömd
• meningit
• allvarliga komplikationer till akut otit

Remiss för hörselundersökning utfärdas från BHV för följande barn:

• Barn som man vid inskrivningen upptäcker inte har genomgått hörselscreening (OAE) på BB.
• Barn som inte fått godkänd hörselscreening på BVC.
• För utlandsfödda barn saknas ofta dokumentation ifall de är hörseltestade och i många länder genomförs inte neonatal hörselscreening. Nyinvandrade och internationellt adopterade barn remitteras till audiologisk avdelning eller öron-, näs- och halsmottagning för hörselundersökning om de är under fyra år. Är barnen fyra år eller över görs lekaudiometri på BVC.
• Svårtestade barn där resultaten är osäkra. Det gäller barn med beteendestörningar eller funktionsnedsättning som försvårar mätningen eller om barnet inte medverkar eller förstår instruktionen.
• Om någon misstänker att barnet hör dåligt. Observera att om det finns misstanke att barnet inte hör bra ska det remitteras för hörselundersökning även om det klarat hörselscreening.
• Barn med synskada (inte enbart brytningsfel d.v.s. översynthet eller närsynthet som kan korrigeras med glasögon). Det är viktigt att fånga upp barn med dövblindhet som behöver specifikt team-omhändertagande.

Vid varje besök på BVC efterfrågas hur föräldrarna uppfattar barnets hörsel, då föräldrarnas uppfattning är viktig. Det gäller särskilt om de uppfattar att barnet inte hör bra. Omvänt är det däremot inte tillförlitligt, ett barn som är gravt hörselskadat eller dövt kan ändå uppfattas som hörande av föräldrar. Fråga om det späda barnet reagerar på starka ljud (sprätter till, börjar gråta, vaknar och så vidare). Fråga om barnet lystrar till röster. För lite äldre barn, fråga om barnet rör sig till musik. Samtala kring barnets kommunikation: först hur det jollrar och hur det uppmärksammar tal och senare hur barnet sätter ihop ord och pratar. En försenad språkutveckling kan vara tecken på hörselnedsättning och barnet bör hörselundersökas.

Läs mer i Rikshandboken om kommunikation, språk och tal.

Kommunikationsanamnes

• Tycker föräldrarna att barnet hör normalt?
• Reagerar på telefonsignal – dörrklocka?
• Reagerar på röster, musik?
• Kan barnet lokalisera varifrån ett ljud kommer?
• Vänder sig barnet mot ljud?
• Roas av sina egna ljud?
• Börjat jollra med stavelser (till exempel da-da, ma-ma)?
• Kommunicerar med sina närmaste?
• Har barnet haft öroninflammationer?
• Finns det hörselskador som debuterat i barndomen inom familjen (syskon, föräldrar, far- och morföräldrar)?

Remiss för hörselundersökning om:

• föräldramisstanke om hörselnedsättning
• barnet inte jollrar
• barnet inte reagerar på ljud
• barnet är ointresserat av röster
• barnet inte kan lokalisera ljud
• barnet inte genomgått neonatalscreening
• det finns misstanke om ärftlig hörselnedsättning inom familjen där hörselskadan debuterat i barndomen (observera att remissen inte ska utgå i de fall familjemedlemmar har bullerskador, åldersnedsättning eller annan hörselnedsättning som debuterat i vuxen ålder).

Remiss till öron-, näs- och halsmottagning (ej audiologisk avdelning) om barnet har haft tre öroninfektioner.

Vid 4-årsundersökningen utförs lekaudiometri (1). Otoskopi och tympanometri utförs om rutiner finns på BVC.

Metod

Ljudnivån i testlokalen påverkar resultatet och därför är det viktigt med ett tyst rum. Hörselmätning utförs med en audiometer med ljudisolerade hörlurar.

För olika frekvenser (tonhöjder) bestämmer man den lägsta ljudstyrka som barnet kan uppfatta. Ljudstyrkan mäts i decibel, dB. Den lägsta ljudstyrkan som man mäter vid lekaudiometri på BVC rekommenderas vara 25 dB.

Den person som mäter ska ha genomgått adekvat utbildning för att utförandet ska bli korrekt och för att kunna tolka svaren. För utförlig beskrivning av utförandet, se Manual hörselscreening, De frekvenser som undersöks är 500, 1 000, 2 000, 4 000 och 6 000 Hz.

Bedömning

Ett barn med normal hörsel uppfattar 25 dB över alla frekvenser. Enstaka, små avvikelser från normalt resultat accepteras. Om avvikelserna uppgår till remisskriterierna, har barnet inte godkänt resultat på hörselscreeningen.

Barn som inte har godkänd undersökning undersöks med otoskopi och gärna tympanometri för att vaxpropp eller sekretorisk otit ska upptäckas. Bedömning av resultatet och vid behov behandling (vaxborttagning respektive otoventbehandling eller expektans vid sekretorisk otit) görs i samarbete med BHV-läkare eller primärvården så snart som möjligt. Förnyad hörselmätning görs inom 2-3 månader.

Barn som inte vill medverka eller är mycket osäkra kallas för förnyad mätning.
I journalen antecknas varför hörselmätningen inte lyckades. BHV har ansvar för att barnet kallas igen.

Om barnet inte har godkänd hörselmätning vid omtest remitteras det till hörselvården för hörselmätning.

Remisskriterier vid screeningnivå 25 dB vid frekvenserna 500 till 6000 Hz: