Tobak och amning

Barnkonventionen slår fast att barn har rätt till bästa möjliga hälsa som bland annat innebär en tobaksfri uppväxt. Tobak innehåller olika gifter bland annat det beroendeframkallande nikotinet. Barn som ammas av rökande eller snusande mammor får nikotin via bröstmjölken (1). Plötslig spädbarnsdöd är sällsynt men risken ökar om mamman har rökt eller snusat under graviditeten, och ökar ytterligare om det nyfödda barnet utsätts för rök (2, 3, 4). Trots riskerna med nikotin rekommenderas kvinnor att fortsätta amma då fördelarna anses överväga riskerna. De näringsämnen och den skyddande effekt bröstmjölken har är så värdefulla att det bästa är om barnet får bröstmjölk (5). 

Kvinnor som röker ammar i mindre utsträckning eller under kortare period (6, 7). Nikotinhalten är högst då mamman just rökt och minskar allt eftersom. Snusare har en mera jämn nikotinnivå i blodet. Även passiv rökning i hemmet, nikotinläkemedel och andra nikotinprodukter ger mätbara halter av nikotin i mjölken.

Barnet påverkas av höga halter nikotin i blodet och kan reagera med följande symtom:

• andningsstörningar
• blekhet
• illamående
• diarré
• hjärtklappning
• förändrat sömn- och vakenhetsmönster med minskad tid för aktiv sömn (5, 8, 9).

Ammande kvinnor bör i första hand rekommenderas att sluta med tobak utan att använda avvänjningsläkemedel. De som inte lyckas sluta röka kan i samband med avvänjningsstöd använda de former av nikotinläkemedel som ger en mer tillfällig påverkan.

Dessa är:

• tuggummi
• sugtablett
• inhalator
• munsprej.

Fortsatt rökning antas vara en större fara för barnet i jämförelse med dessa hjälpmedel. Om en ammande kvinna försöker sluta röka med hjälp av nikotinläkemedel ska hon använda detta direkt efter att hon ammat, för att minska mängden nikotin i bröstmjölken. Plåster bör undvikas helt, då de ger en kontinuerlig tillförsel av nikotin. För snusavvänjning saknas vetenskaplig evidens för nikotinläkemedel.

Referenser - Tobak och amning