Den motoriska förmågans betydelse för barns utveckling

Motorik är för många synonymt med rörelse, men motorik är mer än förmågan att kunna röra sig. För det lilla barnet är motoriken redskapet som gör det möjligt att utforska, undersöka och interagera med sin omvärld. Erfarenheter som ger kunskap och referensramar som ligger till grund för hur barnet planerar och handlar i liknande situationer i framtiden [1]. Varje ny färdighet blir alltså ett nytt medel för barnet utforska världen [2]. Barnets motoriska förmåga blir därmed en viktig förutsättning för lärandet [3, 4].

Barns motoriska utveckling beskrivs med dynamiska systemteorier [5]. Dessa teorier skiljer sig från äldre teorier där man antog att rörelser utvecklades i takt med att olika delar av hjärnan mognade, så kallade mognadsteorier [3, 6]. Dynamiska systemteorier bygger i stället på idén att hjärnan är plastisk och att barnets utveckling sker genom strukturella förändringar inom barnet och i interaktion med miljön. Där man tidigare betraktade barnets motoriska, perceptuella, kognitiva och emotionella förmågor, som enskilda förmågor, vet man numera att det är ett ömsesidigt förhållande där alla områden är beroende av och påverkar varandra.

Barnets motoriska och perceptuella erfarenheter påverkar den generella utvecklingen i hög grad [3, 7]. Till exempel när barnet hittar ett spännande föremål kan det vrida och vända på det med sina händer och få information via sina sinnen: lukt, känsel, syn, hörsel och balansorgan. Viktig information om rörelserna, föremålet och omgivningen registreras, och lagras i hjärnan. De motoriska och perceptuella erfarenheterna som barnet gör under de första åren är därför mycket viktiga för barnets generella utveckling [4].

Hjärnans betydelse för den motoriska förmågan

Hjärnan är ansvarig för planeringen och genomförandet av våra rörelser. Nervcellerna skickar signaler till musklerna som utför rörelserna. Hjärnan får snabbt feedback på hur väl rörelserna gick att utföra för att sedan korrigera och förbättra det motoriska utförandet till nästa gång.

Läs mer: Så fungerar hjärnan – 1177.se och Så fungerar nervsystemet – 1177.se

Under de första levnadsåren är hjärnans förmåga att anpassa och förändra sig hög. Det kallas att hjärnan är plastisk [8, 9]. Genom att skapa nya förbindelser mellan nervcellerna kan hjärnan förändra sin uppbyggnad. Hur nervcellerna organiserar sig och förbindelser skapas beror på det mål barnet har [1], och för att uppnå dessa mål måste barnet som regel röra sig. Det betyder att upprepade handlingar, det vill säga barnets egen aktivitet eller rörelse, initierat av ett tydligt uppsatt mål, i hög grad påverkar hur hjärnan organiserar sig [8, 10, 11].

När samma rörelser upprepas förbättras samarbetet mellan nervcellerna och rörelserna blir mer effektiva. Hur väl nervcellerna samarbetar beror på hur ofta rörelsen övas, på den återkoppling som hjärnan får, och hur denna information bearbetas [8, 11]. Nervceller som samarbetar ofta bildar effektiva nätverk, medan nervceller som inte används eller aldrig byggts upp, förblir outnyttjade [8].

Motorikens betydelse för den kognitiva utvecklingen

Barnets förmåga att utföra målinriktade rörelser är en viktig förutsättning för inlärning och därmed för den kognitiva utvecklingen [1, 2, 4]. Nervsystemets utveckling och barnets förmåga att göra saker påverkar varandra ömsesidigt genom aktivitet och erfarenhet [1, 2, 5, 7].

Även rörelser som observeras hos spädbarn bör ses som målinriktade rörelser som är initierade av barnets motivation, i stället för enbart reflexer och reaktioner[1, 7].

Läs mer på Rikshandboken: Det nyfödda barnets reflexer

Barnets förmåga att röra sig och interagera med sin omgivning påverkar i hög grad barnets övriga utveckling. Att ha en bristande motorisk förmåga kan därför ha konsekvenser på fler områden än enbart det motoriska [2, 4].

Motoriska svårigheter kan vara ett tecken på ett motoriskt problem eller en motorisk funktionsnedsättning, samt även vara det första tecknet på senare kognitiva, perceptuella, kommunikation/språk- och beteendesvårigheter.

Läs mer på Rikshandboken: Motoriska svårigheter och funktionsnedsättningar

När man förstår betydelsen av en välfungerande motorisk förmåga för barnets utveckling blir det också tydligt att en försenad eller avvikande motorisk förmåga kan ha konsekvenser inom fler områden än för barnets motoriska utveckling [2, 4]. Genom ökad förståelse om hjärnans plasticitet och möjligheten att påverka nervcellernas organisation genom träning har man insett vikten av tidig intervention för barn med motoriska svårigheter [4, 8, 9, 11–14].

Tidig upptäckt av barn med motoriska svårigheter har därför stor betydelse för det enskilda barnet då det gör det möjligt med tidig behandling. En behandling som helst bör påbörjas innan det motoriska problemet är tydligt eller innan barnet är försenad med att uppnå förväntade milstolpar [9, 11, 15].

Målet med interventionen är att främja barnets utveckling och förbygga uppkomsten av sekundära problem. Genom att tidigt rikta insatser mot den primära störningen strävar man efter att optimera barnets potential och minimera eventuell utvecklingsförsening [4, 9, 11, 16]. Dessutom syftar interventionen till att förebygga onödiga sekundära effekter såsom skallasymmetri, kontrakturer och muskelsvaghet [11, 13, 17, 18]. På lång sikt kan tidig intervention påverka barnets hälsa och välbefinnande [16].

Det finns nu behandlingsmetoder för barn med cerebral pares (CP) och Developmental Coordination Disorder (DCD) som visar lovande resultat [13, 19, 20].

Läs mer i Rikshandboken: Motoriska svårigheter och funktionedsättningar

Lästips

• Barnets rörelseutveckling, Fysioterapi för barn och ungdom [21]
• Titta vad jag kan! [3]
• Barnhälsovård - att främja barns hälsa [22]
• I barnets hjärna [23].

Referenser - motorisk utveckling