• Du har valt: Uppsala län
Socioemotionell utveckling

Typisk socioemotionell utveckling

Vad är socioemotionell utveckling och vilken är den förväntade utvecklingen i olika åldrar?

För alla

För alla vid behov

För alla

Främja ett lyhört föräldraskap, anknytning, gott samspel och en miljö som erbjuder lek och stimulans genom information och vägledning utifrån varje enskild familjs och barns behov.

Under besöket kan flera tillfällen ges att visa på och samtal om barnets förmågor och sätt att främja dessa.


Alla föräldrar ges möjlighet och utrymme att prata om sitt föräldraskap, kontakt och relation mellan barn och förälder, barnets relationer till andra vuxna och barn samt barnets humör, temperament och känslouttryck.


Föräldrarnas erfarenheter, frågor och eventuella oro uppmärksammas och utforskas vidare.


Konsultera BHV-team, BHV-psykolog utifrån behov.


Uppföljning av barnets socioemotionella utveckling, samspel, kommunikation och lek sker vid:

samt vid hälsobesök däremellan utifrån behov.

För alla vid behov

Utökad individuell vägledning till de föräldrar som behöver stöd i sitt föräldraskap och i samspel mellan barn och förälder.


Utökat stöd till de familjer där barnet visar tecken på

  • avvikelser från förväntad socioemotionella utveckling
  • svårigheter i kontakt och samspel mellan barn och förälder,
  • svårigheter i kontakt och relation med andra vuxna och barn samt
  • beteendeproblem eller symtom exempel på ihållande regleringssvårigheter, oro, ängslan samt återkommande konflikter.

Stödet kan bestå av samtal med föräldern om barnets sociala och emotionella utveckling:

  • Barnets vardag, hemma och i förskolan.
  • Lek, samspel och kontakt och relation med föräldern, andra vuxna och barn.
  • Barnets temperament och känslouttryck.

Information och vägledning om sätt att främja social och emotionell utveckling.

Samtal med förälder om deras föräldraskap, vardag och eget mående.

Stödsamtal vid nedstämdhet eller postpartum depression

Hembesök


Uppföljande kontakt med förälder.

Träffa barn och förälder tillsammans vid ett uppföljande besök.


Konsultera BHV-teamet, BHV-psykolog eller annan verksamhet och profession för vidare handläggning och insatser.

För alla vid behov

Vid kvarstående tecken på avvikelse från socioemotionell förväntad utveckling eller ökad problematik erbjuds fortsatt individuellt stöd, bedömning, behandling och remiss till annan vårdgivare till exempel BHV-psykolog, vårdcentralens läkare, barnsjukvård, barnhabilitering, psykolog på vårdcentral, barn- eller vuxenpsykiatri.


Remiss till riktad verksamhet till exempel:

  • småbarnsteam, spädbarnsverksamhet vid samspelssvårigheter
  • tvärprofessionellt och tvärsektoriellt team vid misstanke om utvecklingsrelaterad funktionsavvikelse
  • andra verksamheter som i sitt uppdrag möter barn och föräldrar som behöver behandlande insatser i området.

Uppföljande kontakt med förälder i syfte att följa upp utfall av vidare insats.


Konsultera socialtjänst vid misstänkt omsorgssvikt eller ihållande, oroande samspelsproblem.


Orosanmälan till socialtjänst vid misstanke om omsorgssvikt eller annan oro för barnets mående och livssituation.

Vad är socioemotionell utveckling?

Socioemotionell utveckling handlar om barnets förmåga att

  • förstå och reglera sina egna känslor och tankar
  • styra sin uppmärksamhet
  • förstå hur andra känner och tänker
  • interagera med andra på ett tryggt och empatiskt sätt.

Dessa förmågor som utvecklas gradvis från spädbarnstidens medfödda förmågor till mer komplexa sociala förmågor hos barn i 5–6-årsåldern, som att förstå att andra personer har egna tankar och känslor, mentaliseringsförmåga, empati, lek och känsloreglering.

Barnets socioemotionella utveckling behöver ses som en helhet, precis som den övriga utvecklingen. Flera faktorer påverkar utvecklingen:

  • hjärnans mognad
  • barnets temperament
  • relationer och samspel med vuxna och andra barn
  • barnets förmågor, funktioner och livssituation.

Barn utvecklas på olika sätt och i olika takt eftersom många olika faktorer samverkar. Medfödda förmågor och uppväxtmiljö påverkar varandra. Dessutom påverkar barnets socioemotionella utveckling relationen mellan föräldrar och barn, och vice versa.

Nedan beskrivning pekar på några åldersrelaterade förmågor som ska läsas mot bakgrund av det som står ovan. Man behöver uppmärksamma och beakta att då man följer barnets socioemotionell liksom kognitiva utveckling är normativa data är begränsade.

Socioemotionell utveckling 0 till 1 år

Spädbarn är under hela det första året utforskande, intresserade och upptagna av att förstå sin sociala värld.

Medfödda sociala förmågor

Barn föds med förmågan och viljan att söka upp och titta på andras ansikten, lyssna på deras röster, känna närhet och fysisk kontakt med personer i sin omgivning. Den tidiga sociala motivationen drar barnets uppmärksamhet mot vårdnadshavare, syskon, och andra som finns i barnets närmiljö, något som möjliggör relationsbyggande och inlärning.

Redan från födseln känner barnet igen sin förälders röst och lär sig snabbt att urskilja och känna igen övriga familjemedlemmars. Exempelvis lugnas barnet då det blir buret då känner igen lukt, hör hjärtljud och kända röster.

Det första sociala leendet, som positivt gensvar på en förälders mjuka röst eller leende, visar sig ofta omkring 8 veckors ålder. Under det andra halvåret knyter barnet än mer an till sin förälder, visar genom kroppsspråk och mimik vem som är nära känd och inte, reagerar då hen blir lämnad och visar då inte sällan oro och ledsenhet vid separationer.

Delad uppmärksamhet och utforskande tillsammans

Spädbarn kan redan under de första månaderna dela känslor med andra. Om ett barn skrattar sprider sig den positiva känslan i en grupp med andra barn. Om ett barn gråter blir de andra barnen ledsna. 

Förmågan att få och dela sin uppmärksamhet och utforska världen tillsammans med andra utvecklas successivt. Barnet tittar nyfiket på sin spegelbild. I slutet av det första levnadsåret blir barnets förmågor mer synliga i vardagliga situationer, då barnet mer tydligt kommunicera med andra, till exempel med kroppsspråk, mimik, pekningar, delad uppmärksamhet. Barnet uppskattar lekar som titt-ut-lekar och visar vad det tycker om eller vill ha. Nu reagerar barnet på sitt namn.

Socioemotionell utveckling 1 till 3 år

Under det andra levnadsåret utforskar och lär sig barnet om sin närmiljö med stöd av vuxna. Barnet börjar imitera andra, vill vara delaktig och kan allt tydligare uttrycka vad hen vill ha eller göra. Barnet uppskattar lekar som titt-ut och att titta i pekböcker.

Från mitten av andra året vill barnet gärna hjälpa till, som att trä armen i tröjan eller lyfta foten vid påklädning. Barnet kan nu också följa enkla uppmaningar och rutiner.

Barnet börjar nu leka låtsaslekar, till exempel prata i telefon, mata en docka eller att leka bredvid andra barn. Det blir allt vanligare att barnet delar uppmärksamhet med en vuxen genom att titta i en pekbok tillsammans. Barnet visar också mer känslouttryck, som att krama om och klappa händer.

Empati

Under samma period blir det vanligare att barn tröstar andra som är ledsna genom att klappa på dem och uttrycka oro när något slår sig eller är ledsen. Det är vanligt att uppmärksamma förälders reaktion i nya situationer och att röra sig längre bort från föräldern och samtidigt vara uppmärksam på var föräldern är.

Mentalisering

Med tiden utvecklas barnets förmåga att förstå att andra personer har egna tankar och känslor som inte är exakt desamma som barnet själv har (mentalisering). En förmåga som utvecklas gradvis där spår av enklare former av mentalisering kan observeras redan vid två års ålder.

Socioemotionell utveckling 3 till 5 år

Vid tre års ålder kan barnet ofta hantera kortare separationer från föräldrar, som att bli lämnad på förskolan. Barnet vill gärna vara med andra och leka tillsammans med andra barn. Från att tidigare ha varit intresserat av att leka bredvid andra och delta i enklare låtsaslekar, börjar barnet nu utforska mer innehållsrika lekar, som rollekar, som blir vanliga under det tredje och fjärde året. Samtidigt utvecklar barnet sin förmåga att hantera starka känslor och att lugna sig själv, vilket är en viktig del av känsloregleringen.

Mentalisering

Under det tredje levnadsåret blir det vanligare att barn delar med sig till andra. Samtidigt kan det vara svårt att dela och förstå andras perspektiv, vilket ofta leder till konflikter och känslor som kan vara utmanande att hantera. För att barn ska kunna skapa nära sociala relationer behöver de dessa erfarenheter och att, vid behov, få vuxnas hjälp är viktig. I det ingår att testa gränser för vad som är accepterat och inte och hur självständigt barnet tillåts vara.

Mellan tre och fyra års ålder utvecklar barn ofta en insikt om att andra människors känslor kan skilja sig från de egna. Det blir tydligt att barnet vill trösta och lugna andra som är ledsna eller har skadat sig.

Socioemotionell utveckling 5 till 6 år

Mellan fem och sex års ålder kan barn vanligtvis förstå att andra kan ha inre känslor som inte stämmer med det känslouttryck som visas, till exempel att någon kan vara ledsen, men skratta eller att en person kan gråta av glädje. I den här åldern har barnets sociala förmågor och relationer utvecklats. Barnet har lättare att hantera regler i lek och spel när de är tillsammans med kompisar och andra personer. Ju äldre ett barn blir, desto mer strategisk blir hen i sin hjälpsamhet och kan väga in fler faktorer kopplade till sina egna behov. Till exempel kan ett barn vara mer benägen att dela med sig och hjälpa en person som har varit snäll mot hen, eller som barnet har en nära relation till, om hen tror att personen kan ge något tillbaka senare.

Känsloreglering

En viktig del av relationer och samvaron med andra barn och vuxna handlar om att kunna reglera känslor som frustration, separationsångest och rädsla. Under de första levnadsåren lär sig barnet att uttrycka olika känslor på ett adekvat sätt. När barnet är två till tre år sker en snabb utveckling av förmågan att själv påverka sitt känsloläge och en vilja att delta i och påverka den egna vardagen.

Här finns stora individuella skillnader som kan kopplas både till barnets temperament, dess personlighet, skillnader i regleringsförmåga och skillnader i den omgivning som barnet befinner sig i.

Det är viktigt att barnet får utforska alla sina känslor, även de negativa, och sin vilja, för att i framtiden kunna fatta egna beslut. Även om detta kan vara ansträngande och frustrerande för övriga i familjen.

Under utvecklingen är barnet beroende av trygga relationer med föräldrar som visar stöttning och kärlek, men som också utmanar barnet på ett sätt som främjar en positiv utveckling.

Om ett barn visar tecken på att vara otrygg till exempel vid lämning på förskolan, finns en möjlighet att fundera över den konkreta situationen, med hänsyn tagen till de personer som är inblandade, barnets personlighet och temperament och den miljö barnet och familjen befinner sig i.

Till toppen av sidan