Barnhälsovårdens roll och ansvar för barn som far illa

Inom alla delar av samhället finns det barn som far illa, oavsett kulturella, sociala och ekonomiska förhållanden. Barnhälsovårdens läkare och sjuksköterskor är ofta de enda utanför familjen som regelbundet träffar nästan alla barn under sex år och följer deras hälsa, tillväxt och utveckling. Barnhälsovården har därför ett stort och unikt ansvar att upptäcka och stödja barn som far illa. Varje sjuksköterska och läkare som arbetar inom barnhälsovården möter familjer där barn far illa, men många gånger förblir utsattheten oupptäckt.

En stor andel av barnen som utsätts för allvarligt våld av en närstående är yngre än två år. Eftersom barnhälsovårdens personal möter och undersöker de minsta barnen, som vare sig kan berätta, värja sig eller fly undan när de far illa, har man en särskilt viktig roll i att agera.

Barnhälsovården har med få undantag ett stort förtroende bland föräldrar (1). Få familjer avböjer hembesök av BHV-sjuksköterska. Hembesök under nyföddhetstiden och då barnet är 8 månader ingår i det nationella barnhälsovårdsprogrammet, som ska erbjudas till alla familjer, liksom ytterligare hembesök vid behov. Som stöd till personal och utsatta barn och deras familjer är mödra- och barnhälsovårdens psykologer en stor tillgång liksom ett utvecklat samarbete med socialtjänsten.

Sjuksköterskor, läkare och psykologer kan hamna i en svår situation då man misstänker att barn far illa och samtidigt vill behålla en bra kontakt med föräldrarna. Man kan utgå från att alla föräldrar vill sina barns bästa och vara goda föräldrar, men föräldraskapets förutsättningar ser olika ut.

När man som professionell börjar oroa sig för, eller vet, att ett barn far illa, är det bra att för sig själv, eller vid konsultation av annan professionell, fundera över:

• Vad är det som gör mig orolig?
• Vilka konkreta observationer baseras oron på?
• På vilket sätt far barnet illa?

Barnets behov och bästa måste alltid stå i centrum och vid konflikt gå före föräldrarnas intressen. Därför ska man anmäla sin oro till socialtjänsten, så snart man oroar sig för eller misstänker att barn far illa. Både barnet och föräldrarna behöver hjälp när barnet far illa. En konsultation med socialtjänsten kan vara lämpligt om man är osäker om en anmälan ska göras.

Adekvata medicinska eller psykologiska konsultationer och utredningar är också viktiga i sammanhanget. Så långt som möjligt bör åtgärderna ske i samråd med vårdnadshavaren. Om det inte är möjligt måste barnhälsovården hänvisa till sin primära uppgift - att verka för barnets bästa - även om misstankarna efter utredning inte kunde bekräftas.

Läs mer Orosanmälan till socialtjänsten