Mjölkproteinallergi

Mjölkproteinallergi är en matallergi där kroppens immunförsvar reagerar mot proteiner i mjölk. De allergiska symtomen uppkommer varje gång barnet ätit mat som innehåller mjölkproteiner.

Det finns två olika typer av allergiska reaktioner mot mjölk [1].

1. Snabballergisk reaktion:  Symtomen uppkommer snabbt, oftast inom 20 minuter men ibland kan symtomen dröja upp till 2 timmar efter måltiden. Denna allergi kallas även för IgE-antikroppsförmedlad-komjölksproteinallergi.
2. Senallergisk reaktion: Symtomen kommer oftast smygande inom några timmar till några dagar efter att barnet ätit mat innehållande mjölkprotein. Senallergiska reaktioner är svårare att diagnostisera och orsakerna till reaktionen är inte helt kända. Den senallergiska reaktionen kallas även för Icke-IgE-antikroppsförmedlad-komjölksproteinallergi.

En noggrann bedömning och utredning av barnets besvär är viktig för att avgöra vilka barn som ska behandlas med mjölkfri kost och därigenom även minska antalet friska barn som undantas mjölk som näringskälla.

Mjölkproteinallergi uppkommer oftast före 6 månaders ålder, men sällan efter att barnet fyllt ett år. Prognosen är god då mer än 80 procent av alla barn med mjölkproteinallergi tolererar mjölk vid 3 års ålder. Vid skolstart är i princip alla barn (95  procent) toleranta men mjölkproteinallergi kan förekomma i alla åldrar [2]. Utläkningen är särskilt hög bland dem som får senallergiska reaktioner [3].

Både över- och underdiagnostisering av mjölkproteinallergi förekommer, men överdiagnostisering är mycket vanligare. Överdiagnostik gäller framför allt vid senallergiska reaktioner [3] och kan leda till försenad korrekt diagnos och för tidigt avbruten amning [2,4]. Om mjölkproteinallergi säkerställs med en provokation är förekomsten <1 procent, men runt 10 procent om diagnosen är baserad på föräldrarnas uppfattning [3].

De flesta barn med mjölkproteinallergi får endast milda till måttliga symtom.  Av dessa reagerar 70–75 procent med symtom från huden (nässelutslag, klåda i munnen och/eller angioödem). Symtom från magtarmkanalen (kräkningar, diarréer magknip) förekommer hos 13–34 procent av barnen och 1–8 procent reagerar i andningsvägarna (rinnsnuva, klåda i ögonen, andningsbesvär). Vid en snabballergisk reaktion kan barnen utveckla en anafylaktisk reaktion och reagerar då med symtom från flera organsystem samtidigt [3].

Anafylaxi

Anafylaxi är en svår allergisk reaktion där barnet reagerar med svår allmänpåverkan och/eller andningsproblem i kombination med symtom från övriga organsystem.
Anafylaxi är ovanligt men drabbar 1–4  procent av barn med snabballergiska reaktioner mot mjölk. Dessa barn behöver ett akut medicinskt omhändertagande och ska omgående behandlas med adrenalin intramuskulärt. Barn som reagerat med anafylaxi ska följas och behandlas av barnläkare med god kännedom om allergi [3,5]. 

De senallergiska reaktionerna (Icke-IgE-antikroppsförmedlad-komjölksproteinallergi) yttrar sig oftast som magont, lös avföring och/eller förstoppning. Ibland ses besvär som avplanad viktutveckling över tid eller hudbesvär i form av eksem.
De icke-allergiska symtomen är ofta milda och ger inte upphov till anafylaxi [6].

Hos barn som inte svarar med symtomlindring på uteslutande av mjölkprotein under 2–4 veckor ska annan genes till besvären misstänkas och utredas.

Mjölkproteinallergi ska inte förväxlas med laktosintolerans. Läs mer på Rikshandboken om Laktosintolerans.

I bröstmjölken förekommer mjölkprotein endast i mycket små mängder och idag vet vi att det är mycket ovanligt att barn som ammar reagerar allergiskt mot mjölkprotein i bröstmjölk [6].  Om barnet uppvisar ospecifika symtom på smärta eller obehag bör man i första hand misstänka annan bakomliggande orsak än mjölkproteinallergi [7].

För barn som helammats, debuterar mjölkproteinallergin oftast direkt i samband med introduktion av bröstmjölksersättning. På grund av de försumbara mängderna mjölkprotein som passerar till bröstmjölken kan dessa barn gärna fortsätta att ammas och mamman fortsätta med mjölkprodukter som tidigare [6,7].

Idag vet man att majoriteten av barn med eksem inte har allergi mot mjölkprotein, eller annan föda, och de är inte hjälpta av en mjölkfri kost [7]. Svåra eksem är i de allra flesta fall underbehandlade. Vid eksem utan andra allergiska symtom bör barnets hud först behandlas med adekvat smörjbehandling under 2–4 veckors tid innan man överväger att eliminera mjölkprotein ur barnets kost.

Läs mer om eksem i Rikshandboken Atopiskt eksem och om eksembehandling på Barnläkarföreningens hemsida [8].

Vid misstanke om allergi mot mjölkprotein, remitteras barnet vidare enligt lokala rutiner för utredning, diagnostik och uppföljning.

Vid en misstänkt allergisk reaktion är det bra att efterfråga hur stor mängd mjölk som barnet reagerat på, då en måttlig reaktion på en liten dos kan vara ett tecken på en allvarligare allergi. Ange dos, tidsintervall till symtom och vilka dessa varit i remissen till barnkliniken/barnläkarmottagningen.

Diagnostik innebär alltid elimination och provokation [9].

Om barnet efter utredning får diagnos mjölkproteinallergi är behandlingen mjölkproteinfri kost. Mjölkprotein från olika djur är relativt lika varandra och vanligtvis tål inte en komjölksproteinallergiker heller mjölk från till exempel get eller får.

Hydrolyserad bröstmjölksersättning

De flesta bröstmjölksersättningar innehåller komjölksprotein. För barn med allergi mot komjölksprotein behövs specialprodukter, så kallade hydrolyserade bröstmjölksersättningar.

Läs mer på Rikshandboken om Bröstmjölksersättning till barn med mjölkproteinallergi.

Mjölkfri kost

Det finns idag många mjölkfria, vegetabiliska alternativ att använda som dryck och/eller i matlagning och många av dem är berikade med bland annat kalcium, vitamin B12 och D-vitamin för att efterlikna komjölkens näringsinnehåll. Dryckerna är till exempel baserade på havre, soja eller kokos. Rismjölk avråds helt från att ge till barn under sex års ålder på grund av dess innehåll av arsenik [10].

Intresset för vegetabiliska alternativ ökar och utvecklingen samt användningen av dessa är av intresse för att minska belastningen på miljö och klimat.

Tillskott

Om barnet inte äter mjölkprodukter, berikad gröt/välling eller andra berikade vegetabiliska ersättningsprodukter för komjölk och yoghurt behövs kalciumtillskott. Barn som inte dricker komjölk kan behöva lite extra tillskott av fett då många av ersättningsprodukterna innehåller mindre energi än komjölk.

Den vårdgivare som ställt diagnosen erbjuder dietistkontakt för kostinformation samt utvärdering av behovet av extra kalcium, energi och vitaminer.

Återkommande uppföljning är nödvändig då barn annars riskerar att fortsätta undvika mjölk i sin kost onödigt länge. I samband med besöken ska även tillväxten kontrolleras [3]. En till två gånger per år bör ställning tas till om mjölkproteinallergin vuxit bort, och provokation övervägas [3].

Att från BHV efterhöra hur det fungerar med mjölkproteinfrikost, om ”missöden skett” och vad som i så fall hände, eller inte hände, kan vara ett sätt att uppmärksamma att allergin växt bort.

Den som har ställt diagnosen mjölkproteinallergi och tagit bort mjölk ur barnets kost har ansvar för att följa upp och återintroducera mjölkprodukter. I fall där detta förbises har BHV en viktig roll i att uppmärksamma en pågående mjölkfri kost och vid behov återremittera för uppföljning. 

Referenser - Mjölkproteinallergi