Avvikande socioemotionell utveckling

Att uppmärksamma tidiga tecken på avvikande utveckling och psykisk ohälsa hos barn är viktigt för att de ska kunna få stöd tidigt. 

Många problem är komplexa och beteenden hos det späda och lilla barnet behöver tolkas i relation till barnets familjesituation och kulturella bakgrund. Information om dessa förhållanden är i ett första skede ofta begränsad och kommer i huvudsak från hemmet.

Viktigt att göra bedömningen utifrån barnets specifika livsvillkor

Beskrivning och bedömningar av barnets beteende kan påverkas av egenskaper hos barnet men också återspegla förälderns egen personlighet och personliga svårigheter. Det är viktigt att reflektera över i vilka miljöer svårigheterna visar sig, och om de förväntningar och krav som finns där, är rimliga i förhållande till barnets utveckling.

Läs mer: Identifiera skyddsfaktorer och riskfaktorer

Att använda skattningsskalor

För specifika problemområden finns det ofta normerade instrument, till exempel skattningsskalor, som kan underlätta bedömningen av om ett barn skiljer sig från normalvariationen. Dessa måste alltid användas med försiktighet och av personal som har god kännedom om instrumentets egenskaper och begränsningar. De flesta beteendeproblem är komplexa och en utredning kan inte reduceras till värden på enskilda test, utan personal med erfarenhet av problemområdet och målgruppen måste vara delaktiga i en helhetsbedömning.

Specifika svårigheter att uppmärksamma beskrivs nedan.

Autism definieras som svårigheter med social kommunikation, i kombination med restriktiva och repetitiva inslag i beteende och intressen samt att dessa svårigheter uppstår tidigt i barndomen. Typiska symptom bland små barn kan vara att barnet:

• inte svarar adekvat på andras sociala närmanden
• visar litet intresse för andra barn
• reagerar annorlunda på olika typer av stimuli, till exempel ljud, smak och lukt
• har intressen som är väldigt intensiva och/eller annorlunda jämfört med andra barn
• har stereotypa motoriska rörelser eller motsvarande.

Symptombilden kan variera mycket från barn till barn. Att ibland uppvisa vissa beteenden som liknar de som definierar autism är vanligt bland många barn. För att ställa diagnos krävs en noggrann utredning av psykolog och läkare med kompetens inom området.

Läs mer: Utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser och Förstå familjen  - Västra Götalandsregionen

Att barn blir rädda och känner oro i vissa situationer är vanligt. För att slippa känna rädsla eller oro kan barnet försöka undvika situationen som skapade den negativa känslan.

Till exempel: Ett barn kan känna en stark rädsla för ballonger som kan smälla eller för hundar efter en negativ erfarenhet. Denna rädsla kan leda till ångest, vilket gör att barnet inte vill gå på kalas där det kan finnas ballonger eller hundar.

Ångest går att behandla och det är därför viktigt att barns ångest uppmärksammas tidigt för att minska risken för långvarig problematik och annan psykisk ohälsa. Ihållande rädslor kan utvecklas till fobier.

Läs mer: Oro och ångest hos barn

Att visa oro och ångest vid separationer är vanligt bland spädbarn och avtar ofta efter två till tre års ålder. Om separationsångesten inte avtar kan det vara nödvändigt att aktivt hjälpa barnet och vårdnadshavare. Symptom på separationsångest kan vara att man visar en för åldern alltför ihållande eller för stark rädsla när föräldern lämnar eller kanske ska lämna, eller att man oroar sig ständigt för att någon ska farligt hända med en förälder.

Läs mer: Oro och ångest hos barn

Social fobi innebär att ett flertal sociala situationer, även med jämnåriga, ger upphov till stark ångest som gör att barnet undviker situationerna. Blyghet hos spädbarn och små barn kan vara ett tidigt tecken på risk för utveckling av social ångest senare i livet. Riktade insatser i förskoleåldern kan motverka detta samband. Social ångest är vanligt bland barn med autism och selektiv mutism, och bör då ses som en del av dessa tillstånd snarare än ett separat problem.

Läs mer: Oro och ångest hos barn

Selektiv mutism innebär oförmåga att tala i vissa specifika sociala situationer och ingår i begreppet ångeststörningar. Det är viktigt att en noggrann differentialdiagnostisk bedömning görs eftersom selektiv mutism kan vara en del av symptombilden vid autism.

Kännetecknande är att barnet är i princip stumt i flera sociala situationer samtidigt som det finns belägg för att barnet pratar i andra sammanhang, till exempel hemma.

Läs mer: Selektiv mutism - SPSM och Selektiv mutism, Gillbergcentrum - Göteborgs universitet

Hos små barn är depression minst lika vanligt hos pojkar som hos flickor. Hos spädbarn knyts depressiva symptom främst till frånvaro av nära kontakt med vårdnadshavare, om det inte finns en medicinsk orsak till symtomen. Hos äldre förskolebarn är grundsymptomen nedstämdhet och irritabilitet, men depressionen kan ta sig olika somatiska uttryck samt visas genom oro, koncentrationssvårigheter och sömnproblem. En central aspekt är att barnet inte känner glädje i många olika sammanhang där andra barn gör det. Då barn i denna ålder inte kan förväntas sätta ord på sina känslor och upplevelser behöver en utredning utgå ifrån indirekta metoder som observation och intervjuer.

Trotsighet är en vanlig och naturlig del av små barns beteende, men extrem trots kan också vara en del av symptombilden vid trotssyndrom, som definieras av en frekvent och ihållande irritabilitet, argsinthet och trotsigt beteende samt inslag av hämndlystnad åtminstone vid ett par tillfällen. Trotssyndrom kan vara miljöspecifikt, och kan till exempel påverka familjen i väldigt stor utsträckning samtidigt som barnet fungerar bättre i förskolan. Trotssyndrom innebär en ökad risk för depression och/eller andra sociala beteendestörningar senare i livet.

Läs mer: Trots och självständighetsutveckling

Att upptäcka eller sätta ord på att någonting brister i relationen mellan förälder och barn kan vara svårt, särskilt om det inte är uppenbara brister, problem eller omständigheter som framträder under besöken. Det krävs en fördjupad samlad bild av barnet, föräldrarna och hela familjens situation. 

Det finns samspelssvårigheter av olika grad och de behöver uppmärksammas. I de allvarliga fallen kan barnet utveckla barnet anknytningsstörning som per definition måste kunna knytas till allvarliga brister i det socioemotionella omhändertagandet under tidig barndom. Det har inte funnits någon nära vuxen för barnet att knyta an till. Brister som lett till att barnet helt ohämmat interagerar med olika vuxna personer på ett sätt som är mycket ovanligt givet situationen och kulturens normer eller att barnet utvecklat en genomgripande emotionell distans till vuxna. Till exempel att barnet inte söker efter, eller inte är mottaglig för tröst. Eller att barnet visar få positiva känslor eller intresse för andra människor. En minoritet av barn som har utsatts för sådana allvarliga, tidiga upplevelser under tidig barndom, utvecklar dessa syndrom.

Läs mer: Främja trygg anknytning och gott samspel

Vid posttraumatiskt stressyndrom har barnet upplevt en traumatisk händelse, till exempel någons död, allvarlig skada eller sexuellt våld. Upplevelsen kan vara indirekt, till exempel att barnet får veta att något traumatisk har hänt en förälder. Vanligt är att upplevelsen triggar starkt obehagliga minnen eller mardrömmar, och att barnet undviker situationer som kan associeras med händelsen. Symptombilden kan variera, men gemensamt är att det måste finnas en tydlig påverkan på barnets beteende och funktionsnivå som varar mer än en månad.

Läs mer: Barn som riskerar att fara illa

Referenser - socioemotionell utveckling