Alla barn i Sverige ska erbjudas vaccinationer enligt:

• allmänna barnvaccinationsprogrammet - Folhälsomyndigheten
• rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos - Folhälsomyndigheten
• rekommendationer om vaccination mot hepatit B - Folkhälsomyndigheten.

Detta innebär att alla barn erbjuds vaccinationer av barnhälsovården och elevhälsans medicinska insats enligt följande schema:

Tuberkulosvaccin (BCG)

Alla spädbarn som tillhör riskgrupp rekommenderas BCG-vaccination vid 6 veckors ålder. Tidpunkten förutsätter att  det inte finns misstanke om immunbristsjukdom, att SCID-screening utförts, och att det finns säkra rutiner för att identifiera barn som kan ha påverkats av immunsupprimerande medicinering under graviditet.

Kompletterande BCG-vaccination för barn över 6 veckors ålder, erbjuds barn upp till 6 års ålder, så länge barnet är inskrivet på BVC. Tuberkulinreaktion ska vara strikt negativ (0 mm). BCG-vaccination

Hepatit B-vaccin

Vaccination mot endast hepatit B ges med tre doser med monovalent hepatit B-vaccin. Intervallet mellan dos 1 och 2 bör vara minst 1 månad och mellan dos 2 och 3 minst 6 månader. Nyfödda barn till mödrar med smittsam hepatit B (HBs-ag positiv) vaccineras enligt särskild rutin.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla barn under ett år erbjuds hepatit B-vaccin. Alla regioner erbjuder därför hepatit B-vaccin till alla barn under ett år. Hepatit B-vaccinet ingår i det sexvalenta kombinationsvaccinet som ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder.

Läs mer om Hepatit B-vaccin och vaccination av riskgrupper: Hepatit B monovalent vaccin

Läs mer om Vaccination vid särskilda tillstånd och sjukdomar

Som regel gäller följande för intervall mellan doser och barnets ålder:

• Vaccinationerna bör ges så nära den angivna åldern eller tidpunkten i schemat som möjligt.
• För tidigt skydd mot kikhosta är det viktigt att den första dosen ges i tid, om möjligt, hellre före än efter 3 månaders ålder. Första dos får ges från 2,5 månaders ålder inom det ordinarie vaccinationsprogrammet med två primärdoser.
• Vid vaccination mot difteri, stelkramp och kikhosta bör dos 1–4 ges som fulldosvaccin (DTP) och dos 5 med reducerad antigenhalt (dTp).
• Tidpunkten för vaccination utgår från ett barns födelsedatum, även om barnet är för tidigt fött.

Föreskrifterna för barn HSLF-FS 2016:51 och HSLF-FS 2019:17 ger följande ramar för vaccinationsschemat vad gäller lägsta ålder för första vaccination och det lägsta intervallet mellan doserna.

Intervallen bör inte bli kortare än rekommenderat

Intervallen mellan de olika vaccindoserna bör inte bli kortare än de rekommenderade på grund av risk för sämre immunsvar.

Om intervallen mellan doserna i en vaccinserie blir något längre än den rekommenderade, leder detta som regel inte till ett försämrat immunsvar. Man behöver vanligen inte börja om serien från början. Om det har blivit ett långt uppehåll efter primärdoser givna under spädbarnsåret bör man överväga att ge extra doser. Detta beskrivs i tabeller i Folkhälsomyndighetens vägledning:
Vaccination av barn och ungdomar - vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer 

Läs mer på Rikshandboken: Vaccination av barn med oklar vaccinationsbakgrund

Ofullständigt given dos

Om ett barn av misstag fått en för liten dos upprepas vaccinationen vid ett senare tillfälle. Om det är ett avdödat vaccin upprepas vaccineringen efter minst 14 dagar med rätt dos. Om det är ett levande vaccin väntar man 4 veckor. Endast fullständiga doser räknas. Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna. I undantagsfall kan det göras i samband med utredning av allergi mot vaccinkomponent.

Flera vaccinationer än de som rekommenderas i schemat ska helst inte göras vid samma tillfälle. Vid brådska, till exempel inför längre utlandsvistelse, kan undantag vara nödvändiga. Injektionerna ska i sådana fall göras på olika vaccinationsställen till exempel höger eller vänster ben eller arm och ben. Egna kombinationer av olika vaccin i samma spruta får inte göras.

Som regel gäller att:

• Flera avdödade och levande vacciner kan ges samma dag.
• Avdödade vacciner alternativt ett avdödat och ett levande vaccin kan ges med valfritt intervall oberoende av varandra.
• Två parenterala levande vacciner kan ges samma dag eller med minst fyra veckors intervall mellan vaccinationerna.
• Orala levande vacciner kan ges samma dag som andra vacciner eller med valfritt intervall.

Sedan många år gäller rekommendationen att när två levande vacciner ska ges, kan man ge dem antingen samma dag, eller separerat med ett intervall på minst fyra veckor. Rekommendationen är grundad på studier från 1960-talet med vaccin mot mässling och smittkoppor (5) och teorin om att interferonproduktion leder till dåligt immunsvar. När det gäller MPR-vaccin i samband med gula febern-vaccin, är fyra veckors intervall att föredra framför administrering samma dag, om det är möjligt (6, 7, 8).

Övrigt:

• TST kan sättas samtidigt eller innan MPR. Om MPR redan har givits bör man vänta fyra veckor innan TST sätts eftersom, eftersom PPD-reaktion tillfälligt kan nedsättas av MPR-vaccinet. *
• Efter blodtransfusion bör man vänta tre månader med MPR. Blod kan innehålla antikroppar, som försvagar effekten av levande vaccin.
• Efter BCG-vaccination ska man vänta tre månader innan man ger annat vaccin i samma arm.

* Samma intervall gäller för IGRA.

Kombinationer av vacciner och immunoglobulin

Läs mer på Rikshandboken Vaccination vid särskilda tillstånd och sjukdomar

Vaccinationer som inte finns fastställda i BHV:s vaccinationsprogram, ges normalt inte på barnavårdcentralen. Samma sak gäller passiv immunisering med immunglobuliner. Undantag kan finnas i sjukvårdsområden, där man gjort andra överenskommelser. Ordination från läkare är nödvändig.

Vaccinationer som inte ingår i programmet

Referenser - Vaccinationsprogram för barn