Ökande BMI, övervikt och obesitas - åtgärder

Främja hälsosamma levnadsvanor

Forskning visar att de mest effektiva insatserna för att förebygga övervikt och obesitas bör återspegla den komplexa etiologin och fokusera på familjens skyddsfaktorer. Barnhälsovården är en stödjande resurs som tillsammans med familjen kan främja hälsosamma levnadsvanor. En hälsosam tillväxt är ett vuxenansvar och handlar mycket om att ge familjen stöd i att skapa rutiner och struktur samt kunskap om hälsofrämjande levnadsvanor.

Hur föräldrar uppfattar sitt barns viktstatus är av stor betydelse för att kunna främja en hälsosam viktutveckling. Barnets tillväxt och den ökande trenden på barnets vikt- och längdkurva är kopplade till barnets välbefinnande och hälsa. Föräldrarna kan ha fått beröm när deras barn har gått upp i vikt och är i regel rädda när ett barn inte ökar tillräckligt i vikt.

Läs vidare i Rikshandboken om: 

• Hälsosamtal om levnadsvanor
• Hälsosamtal om matvanor
• Hälsosamtal om rörelsevanor och fysisk aktivitet

Vid ett av de första hälsobesöken

Skriv in föräldrarnas längd och viktuppgifter vid inskrivning i barnets journal  och fråga samtidigt om det finns ärftlighet för obesitas och om någon i släkten har genomgått obesitaskirurgi. Titta gärna över BMI-utvecklingen hos barnets syskon för att se om det finns en genetisk benägenhet att utveckla obesitas.

Använd barnets BMI-kurva tidigt som ett bildverktyg för att berätta, förklara och illustrera barnets naturliga BMI-utveckling och för att identifiera trendbrott. 
En enkel rutin är att visa och berätta om barnets BMI-kurva för alla föräldrar vid besök när barnet är 10-12 månader och vid alla kommande hälsobesök.

Under barnets första levnadsår accelererar BMI, vilket beror på den naturliga ökningen av fettmassa. Från cirka 1 års ålder vänder trenden och fram tills barnet är 6-7 år är den i regel nedåtgående.  Vissa barn med hög födelsevikt får aldrig en nedåtgående trend om inte deras energibehov anpassas.

Identifiera ett ökande BMI

För att tidigt kunna identifiera och samtala om ett ökande BMI är det viktigt att föräldrarna har kännedom om hur den normala BMI-utvecklingen förväntas vara. Övervikt i förskoleålder är inte alltid lätt att se och kan därför väcka förvåning, funderingar och ifrågasättas av föräldrarna. En europeisk studie av föräldrar med barn i åldrarna 2–9 år, varav 1 800 från Sverige, pekade på att varannan förälder till barn med övervikt ansåg att barnet hade normal vikt. Förskolebarn med övervikt uppfattas ofta som mer välmående.

Att tidigt introducera barnets BMI-kurva som ett neutralt verktyg för alla barn har visat sig underlätta samtalet kring övervikt och obesitas. De flesta föräldrar upplever BMI-kurvan som mindre stigmatiserande när de tidigare har sett barnets förväntade BMI-trend och fått förklarat hur kurvan fungerar.

Vid samtalet om barnets tillväxt har BHV-sjuksköterskan/läkaren en viktig pedagogisk uppgift eftersom varje familj har olika förförståelse, upplevelser och behov. Dessa behöver förstås, mötas och tas i beaktande. Läs mer om barnhälsovårdens folkhälsoarbete.

Viktigt att våga ta upp ämnet övervikt för barnets bästa

Många föräldrar känner oro för att deras barn skulle känna sig utpekat och vill inte diskutera barnets övervikt eller obesitas i barnets närvaro. Samhället vi lever i är stigmatiserande. Många med obesitas upplever ett fördomsfullt bemötande, diskriminering och stigmatisering – också i hälso- och sjukvården och eftersom övervikt i hög grad är genetiskt har många föräldrar kanske själva upplevt stigmatiseringen. Det är förklarligt att föräldrarna vill skydda sina barn från dessa upplevelser.

Eftersom barnet har rätt till bästa uppnåeliga hälsa är det viktigt att våga ta upp ämnet för barnets skull. När man bjuder in både föräldrar och andra viktiga närstående till ett extra besök på BVC efter det ordinarie hälsobesöket, kan man fråga föräldrar om de vill komma med eller utan barnet. Om föräldrarna tackar nej till ett extra besök kan man boka in en kontakt per telefon. Det är viktigt att föräldrarna får möjlighet att ta emot budskapet i sin egen takt samtidigt som det är viktigt för barnet att följa upp barnets ökande tillväxttrend. Även föräldrar som inte har velat ha ett extra samtal kan ha börjat fundera och gjort ändringar i barnets vardag. Inför telefonkontakter runt tillväxten är det en mycket stor fördel om föräldrarna har tillgång till tillväxt- och BMI-kurvan, exempelvis genom att den skickas hem. Digitala vårdmöten/ föräldrasamtal är ett annat alternativ till telefonkontakter.

Barnet i rummet

De universella hälsobesök som ingår i det nationella barnhälsovårdsprogrammet är, i linje med svensk lag och barnkonventionen, barncentrerade. Det betyder att barnet ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter och känna sig delaktig i beslut som rör barnet och aktiviteter som barnet deltar i. När man samtalar om barnets tillväxt i barnets närvaro är det viktigt att prata om barnets hälsa och om vad kroppen mår bra av och inte om vikt eller utseende. Man kan till exempel prata om vad som är nyttigt och sunt för tänderna och vad kroppen behöver för att orka och bli stark.

Samtalet på BVC om övervikt kan sätta ett exempel på hur föräldrar sedan hemma kan kommunicera med sitt barn. Det kan vara viktigt för barnet att höra att just deras kropp har lättare att gå upp i vikt, vilket är orättvist men att föräldrarna har ansvaret att hjälpa barnet i att hitta sunda vanor. 

Identifiera barn med ökad risk för obesitas

Se nedan om riskfaktorer som ska identifieras på BVC.  Vilka skyddsfaktorer som finns hittas högre upp i texten.

Om ett ökande BMI eller övervikt har identifierats - erbjud ett vägledande familjesamtal

När ett ökande BMI identifieras vid hälsobesöken ska ett extra vägledande familjesamtal erbjudas 1-3 veckor efter barnets ordinarie hälsobesök. Det vägledande familjesamtalet erbjuds till hela familjen och gärna andra viktiga närstående. När man bjuder in närstående till detta extra besök, kan man fråga föräldrar om de vill komma med eller utan barnet.

Hälsovägledning

Det är barnhälsovårdens ansvar att tidigt identifiera barn och familjer som behöver extra vägledning. Det viktigt att vara ödmjuk och ha förståelse att förändringsarbete får lov ta tid och att det är en stor utmaning för de flesta. Familjer där det finns barn med övervikt och/eller obesitas behöver stöd i att hitta strategier och rutiner som är hållbara på lång sikt för hela familjen och inte bara för det enskilda barnet. Föräldrar är viktiga förebilder som skapar rutiner som barnet inte ens märker av och som underlättar barnets vardag. Exempel kan vara att föräldern ser till att det finns mer hälsosamma alternativ hemma samt stötta till rimliga portioner.

MI (Motiverande samtal) eller andra hälsofrämjande och personcentrerade hälsosamtal kan användas för att vägleda familjer i ett förändringsarbete. Läs mer om ett hälsosamtal om levnadsvanor.

Forskning har visat att ett salutogent förhållningssätt som utgår från barnets behov med fokus på hela familjen och de positiva levnadsvanorna som familjen redan har, kan stödja arbetet runt barnets viktutveckling. Läs mer om ett barncentrerat hälsosamtal och det vägledande familjesamtalet från Vårdgivare Skånes webbplats.

Det vägledande familjesamtalet

I första hand syftar det vägledande familjesamtalet till att belysa hur barn växer och vad som är en hälsosam vikt för barnet. Det viktigaste är att möta föräldrarna och samarbeta utan att skuldbelägga så att föräldrarna får förståelse att barnets hälsa står i centrum. Utifrån förälderns kunskap och förståelse berättar BHV-sjuksköterskan/läkaren om barns tillväxt och illustrerar den med tillväxtkurvan. I samtalet lyfts att barnet har en ökande BMI, vilket innebär att hen behöver extra stöd för att vända trenden. Det är viktigt att förmedla att det är barnets hälsa som är i fokus och att det inte handlar om utseende.

Att samtala om övervikt eller obesitas hos barn upplevs dock av många inom barnhälsovården som svårt. Det är ett känsligt ämne och oro över att kränka eller skuldbelägga föräldrar och barn är stor. Många föräldrar är rädda att behandling av övervikt eller obesitas kan leda till att barnet få ett stigma eller en ätstörning. Eftersom obesitas i hög grad är genetiskt är många föräldrar kanske själva drabbade.

Forskning visar att en ökad kompetens om övervikt och obesitas, ett strukturerat arbetssätt samt verktyg i form av pedagogiska bilder och barnets BMI-kurva ökar känslan av professionalitet och ger en bättre säkerhet vid samtal om övervikt.
Socialstyrelsens rekommendation är främst manualbaserade föräldrastödsprogram för förändring av ohälsosamma levnadsvanor likväl som utfall på vikt. Tillgången till detta inom barnhälsovården är idag begränsad och det är viktigt att ge familjen stöd och tidiga insatser.

Vad hälsosamtalet bör fokusera på

Fokus i samtalet ska ligga på att skapa en relation med familjen och barnet och ta vara på den kontext familjen lever i. Det handlar om att identifiera barnets och familjens styrkor och resurser genom tilltro, nyfikenhet och neutralitet och att stärka föräldrarna i att hitta sunda vanor i vardagen som helhet. I stället for att prata om saker som barnet inte ska äta eller göra är det bättre att samtala kring positiva budskap som kan skydda mot att utveckla övervikt samt att hitta hälsosammare alternativ i stället för att förbjuda. I många fall kan vägledning kring de generella rekommendationerna om hälsosamma matvanor vara till hjälp för familjen. Utgå gärna från Hälsosamtal om matvanor.

Vidare syftar besöket till att samtala om barnets tillväxt och berätta om viktstabilisering och vad det innebär. Målet är att barnet ska växa långsammare i sin vikt än vad hen gör i längd. Barnet kan sägas ”växa i sin vikt”.

För att vända BMI-utvecklingen behöver alltså barnet ofta minska energiintaget. Det innebär inte att barnet ska följa någon diet utan äta varierad och näringsrik mat med lagom energimängd utifrån energibehov för sin ålder. Här är det också viktigt med en bra måltidsordning där man undviker småätande. Forskning har visat att det oftast endast behövs små förändringar i barnets matvanor för att få god effekt. Det är bäst att föräldrarna själv väljer enbart en eller två förändringar åt gången som är lätta att genomföra i vardagen så att förändringen blir en naturlig del av livet. Det är viktigt att familjen ska ”klara” förändringen och känner sig lyckade och inte misslyckade vilket man lätt gör när man sätter för många och för höga mål.

Tillväxtkurvor som visar på olika förlopp

Stillastående i vikt-kurva - flicka (pdf)

Nedåtgående trend i BMI vid stillastående vikt - flicka (pdf)

Mindre viktökning jämfört med längdökning - pojke (pdf)

Nedåtgående trend i BMI vid mindre ökning i vikt - pojke (pdf)

Vad vill föräldrarna ha hjälp med?

Samtalet om levnadsvanor och vikt väcker känslor hos de flesta föräldrar. Föräldrarna kan bli förvånade, ledsna, arga, frustrerade och känna sig ifrågasatta av sjuksköterskan som de kanske har känt under många år. Föräldrar beskriver känslor av ångest, skuld och skam samt ambivalens över om det ens är möjligt att identifiera ett förskolebarn med övervikt eller obesitas. Vissa föräldrar är tveksamma över att BMI-gränser används för att upptäcka övervikt eller obesitas medan andra tycker att barnets BMI-kurva är ett användbart visuellt verktyg för att lätt kunna tolka och förstå barnet tillväxt.

Forskning visar att föräldrar vill ha tidigt och professionellt stöd från barnhälsovård och förskola. Stödet ska vara skräddarsytt, i dialog med möjlighet till reflektion, interaktivt med hjälp av bilder, enkelt och tydligt men icke-dömande. Föräldrar vill att vårdpersonalen är kompetenta och lyhörda för familjens stress i vardagen, temperamentet hos barnet och familjens tidigare erfarenheter av övervikt och redan använda strategier. Föräldrar vill bli erkända som experter på sitt eget barn och deras beteenden och önskar ett respektfullt och positivt förhållningssätt motiverat av genuint intresse och omtanke för barnets hälsa och välbefinnande.

Vad ska man tänka på i samarbetet med föräldrar

En viktig del i samtalet är att inte döma eller skuldbelägga föräldrarna utan i stället samarbeta med dem och hitta ett sätt att mötas respektfullt. Mötet utgår från var familjen befinner sig och hur de upplever barnets vikt. Första steget är att lyhört fråga vad familjen redan vet och fråga om de vill ha mer information. Det handlar inte om att kritisera föräldraförmågan utan att stödja familjen i en tuff vardag. Alla barn med övervikt och obesitas är olika. Ibland kan det handla om att barnet har lätt att gå upp i vikt på grund av en genetisk känslighet som gör dem duktiga på att spara överskottsenergi. Det kan också vara så att barnet har svårt att känna sig mätt och verkar vara hungrig hela tiden med risk för alltför täta måltider.

Kan hjälpa att ge en liknelse

Ibland kan det hjälpa föräldrarna att jämföra den genetiska känsligheten med en ”allergi mot kalorier”. Barnets kropp tål inte kalorier lika bra som andra barns och föräldrarna behöver anpassa barnets energiintag för att barnet ska må bra. Ibland kan det vara lättande för föräldrar att höra en jämförelse med ett barn som har en allergi mot nötter. Då är det allmänt accepterat att föräldrar och alla i barnets omgivning tar hänsyn och hjälper barnet med en nötallergi att inte få i sig nötter och må bra. 

Hur förklara den genetiska känsligheten
Finns det ett arv nästan helt utan benägenhet att öka i vikt, som barnet på vänstersidan, då krävs ett oerhört stort energiöverskott och stora mängder mat och/eller dryck för att utveckla en obesitas.
För de som har arv för varken under- eller övervikt/obesitas, som barnet i mitten, så krävs det fortfarande ganska mycket energiöverskott för att utveckla obesitas.
Vid ett starkare arv för obesitas, som för barnet på högersidan i bilden, kan det finnas ett stort behov av att vara uppmärksam på matintaget för att undvika energiöverskott. Dessa personers kroppar är otroligt effektiva med att spara energi och bara lite för mycket kan leda till en ohälsosam viktutveckling. Detta kan upplevas som orättvist för både barn och föräldrar men föräldrarna behöver hitta sitt förhållningssätt då denna känslighet för att utveckla obesitas finns med hela livet

Skillnad mellan hunger och sug (känslomässig hunger)

Det kan även vara viktigt att medvetandegöra familjen om vad man använder maten till förutom att bli mätt. Både barn och föräldrar behöver förstå vad maten fyller för olika funktioner och vilka känslor ätande kan vara förknippade med. Först då har de möjlighet att reflektera över sitt beteende och vilka känslor de hanterar via ätande i stället för att söka andra lösningar. Genom att ställa öppna frågor går det att väcka tankar och känslor hos föräldrar. Avsikten med att väcka de här frågorna är att diskutera dem utan att gå in på någon djupare analys av vad som ligger bakom.
Förklara och diskutera skillnaderna mellan hunger och sug. Hunger kommer oftast 3–4 timmar efter måltid. Sug kan komma när som helst och vara kopplat till frågorna som presenteras nedan. Be gärna barnet eller föräldrarna, om de kan, ge exempel när de kan känna sug. Här bör man tänka på att det inte är helt okomplicerat att ha ett gemensamt samtal föräldrar-barn om en förälder använder mat som tröst och sällskap i svåra situationer. Om detta framkommer är det bra att fortsätta detta samtal enskilt med föräldern. Om föräldern blir upptagen av egna problem kring ätandet och inte kan se barnets behov när man samtalar kring frågorna kan ytterligare hjälp som psykologremiss (psykologkonsultation) behövas.

Finns inget samband mellan obesitasbehandling och ätstörning

Många föräldrar är rädda för att deras barn utvecklar en ätstörning om övervikt eller obesitas och eventuella förändringar diskuteras i barnets närvaro. Forskning har visat att professionell behandling av barnobesitas inte leder till ätstörning utan snarare förebygger dem.
Ätstörningar och obesitas är olika sjukdomar men är båda genetisk betingade. Barn med övervikt och obesitas har ingen ökad risk för att utveckla anorexia nervosa. Studier visar dock att vissa former av ätstörningar kan förekomma i större utsträckning hos barn över 14 år med obesitas men är förhållandevis sällsynta hos yngre barn. Det svenska kvalitetsregistret för ätstörningar visade att enbart 2 procent av de patienter som har sökt ätstörningsbehandling på en specialiserad ätstörningsenhet sedan 2005, hade obesitas och 5 procent övervikt. Det är ytterst viktigt att föräldrar och andra vuxna får mer kunskap om att övervikt och obesitas går att förebygga och behandla genom att ge barnet en hälsosam start i livet – utan att följa särskilda dieter och utan fokus på hur kroppen ser ut.

Använd barnets BMI-kurva som ett verktyg i samtalet med föräldrarna

- Hur ser BMI-utvecklingen ut?  Är det en ökande eller en nedåtgående trend?

Vid nedåtgående trend kan man utforska familjens skyddsfaktorer. Peka på alla fungerade goda levnadsvanor, familjens styrkor och resurser som familjen kan fortsätta med. Göra familjen medveten om att BMI trenden ska fortsätta sin nedåtgående trend.

Är det en ökande trend i BMI kan man jämföra barnets BMI-utveckling med den naturliga BMI-utvecklingen i tillväxtkurvan. Att se ett trendbrott kan vara en ingång till ett samtal om möjliga orsaker till den uppåtgående trenden. Fråga gärna föräldrarna och barnet vad som har hänt sedan ni träffades sist. Familjesituationen har kanske förändrats, familjen kan ha flyttat, barnet har kanske bytt förskola och så vidare.

Ta hälsoanamnes

Se över och fråga om:

• Hur utvecklas och växer barnet?
• Ammades barnet?
• Finns ärftlighet för övervikt eller obesitas i familjen (obesitasoperation)?
• Tidigare erfarenhet med viktarbete eller ätstörning?
  
  

Kartlägg med nyfikenhet familjens och barnets vardag  för att få en helhetsbild

Fokusera under samtalet på saker som barnet gör ofta - varje dag eller flera gånger i veckan. Fråga exempelvis om:

• Rutiner kring mat och dryck exempelvis måltidsordning., livsmedelsval.       
  - Hur ser en vanlig dag ut? Hur ofta äter ni tillsammans, hur ofta äter ni frukost, frukt och grönsaker? 
  - Hur upplever ni måltiderna? Vad tycker ni fungerar/ inte fungerar?
• Barnets ätbeteende
  - Hur äter barnet, vad gillar barnet mest, hur är barnets aptit: mättnad, hunger och sug?  Vad gör ni när barnet är hungrig eller sugen, har tråkigt, är ledsen, belönas?
• Portionsstorlek
  – Hur stora och/eller hur många portioner brukar barnet äta?
• Valet av dryck
  – Vilken typ av dryck används för att släcka törsten? Hur många glas mjölk dricks till varje måltid? Hur mycket söta drycker som läsk, saft, juice med mer? Dricker barnet välling på dagarna och/eller nätterna?
•  Lek och rörelse
  - Hur ser en vanlig dag ut?  Vad gillar barnet mest, på vilken aktivitet går barnet, hur ofta brukar ni leka (utomhus/ inomhus). Hur ofta använder barnet en skärm, vad finns där för regler kring skärmtid? Vad fungerar och vad fungerar inte?)
• Sömn
  - Vilka rutiner har ni, hur sover barnet?
• Tänder
  - Vem borstar tänder, hur ofta, hur upplever föräldrarna att det går, har barnet haft karies?
• Barnets sociala nätverk 
  - Vem träffar barnet, vem köper mat, upplever ni att ni får stöd?
  - Hur mår barnet och hur det fungerar på förskola?

Hjälp familjen att hitta små förändringar i deras vardag

Välj ut max en eller två förändringar åt gången.
Välj sådana förändringar som enligt familjen är lätta att genomföra i vardagen.

Material att använda under samtalet

Till hjälp för anamnes och överenskommelse med föräldrarna kan bladet ”Min dag” användas. Bladet kan användas i samtalet eller skicka med familjen hem för att få en överblick över nuläget kring mat, rörelse, sömn, tid tillsammans med mera. Ett nytt blad tas sen fram där ni tillsammans fyller i överenskommelse till nästa uppföljning.

För att uppnå förändring i barnets energiintag  - reflektera med föräldrarna runt

Tallriksmodellen

Genom att använda sig av tallriksmodellen som utgångspunkt blir oftast energiintaget per automatik något begränsat. Att låta grönsaker och frukt utgöra grunden i både huvud- och mellanmål ger volym och näring utan att fylla på med så mycket energi.

Nyckelhålsmärkning

Nyckelhålsmärkningen är en enkel vägledning att komma från de mest onyttiga alternativen och kan i en del fall vara en fullt tillräcklig förändring, i synnerhet i kombination med tallriksmodellen. Information om nyckelhålet finns på Livsmedelsverkets hemsida.

Måttliga portioner

Hur mycket är lagom mycket mat? Detta är en svår fråga att besvara. Samtidigt som vi inte vill begränsa god aptit och nyfikenhet på mat kan det ibland finnas behov av vägledning kring lagom mycket mat. Att utgå från proportion barn/vuxen och resonera kring rimlighet kan vara en väg. En förändring kan vara att man begränsar portionsstorleken med små steg: En köttbulle mindre till att börja med.

För barn som har svårt för att känna sig mätt kan det vara en utmaning för föräldrarna att begränsa. Att du prata om att säga nej utan att säga nej kan vara hjälpsamt. Till exempel genom att säga; - Jag förstår att du tyckte maten var väldigt god och vill ha mer. En portion räcker men du får väldigt gärna ta mer morot. Eller vill du hellre ha ett äpple? -
Du skulle gärna vilja ha fika idag men vi ska ju fika i helgen när vi träffar mormor och morfar. Ska vi titta på kalendern hur många dagar det är kvar tills vi ska ses?

Tipsa om grönsak- eller fruktbuffè

Tipsa gärna föräldrar om att också ha en liten grönsaks- eller fruktbuffé klar innan övrig matlagning, och låt barnen ta för sig innan maten. Det stillar den värsta hungern och kan göra det lättare att begränsa den övriga maten.

Tipsa om restaurangservering

Ytterligare ett tips är så kallad ”restaurangservering”. Det innebär att maten står kvar på spisen och att alla lägger upp en lagom portion där och serveras vid bordet. Ställ enbart fram grönsakerna som alla gärna får ta mer av. Detta kan underlätta för de som äter väldigt fort och sen vill fortsätta äta för sällskap.

Varför det är bra med måltidsordning

Det är viktigt med en bra måltidsordning vilket innebär frukost, lunch, middag och något mellanmål. Då blir det lättare att hjälpa barnet hitta på andra aktiviteter och lära sig vänta till nästa måltid. Läs mer Hälsosamtal om matvanor.

Vad finns i glaset eller nappflaskan?

Det finns måttlig evidens för hur mycket sötsaker inverkar på det totala energiintaget men det vi vet är att energiinnehållande dryck, och då i synnerhet sockersötad sådan, påverkar vikten negativt, driver övervikt. Man behöver tidigt lära sig släcka törsten med vatten och att serveras max ett glas mjölk per måltid. Max tre glas mjölk per dag. Bara i undantagsfall ska man serveras  söta drycker som läsk, saft och juice. Detta är värdefullt för såväl tänderna, hälsan och vikten.

Hitta alternativ för vad man kan äta eller dricka

Det är viktigt att inte glömma bort barnets behov av lust och njutning. Därmed har forskning visat att konsekvent avstå och kontrollera barnets matintag kan öka risken för ett okontrollerat ätande. Även barn med övervikt och obesitas kan äta allt men inte alltid och inte i obegränsade mängder. Ett sätt att hjälpa barnet är att hitta alternativ som till exempel isglass eller att byta juice till smaksatt vatten eller vanligt vatten.

Begränsa utrymmesätande

Den typ av livsmedel som bidrar till mycket energi utan att nödvändigtvis tillföra någon egentlig näring kan ibland kallas för utrymmesmat. Det kan gälla till exempel godis, kakor, bullar, glass och söta drycker.

Tänk på att det kan vara lockande att komma med snabba råd om att begränsa sötsaker när vi träffar ett barn som har en ökande trend i BMI. Risken är dock att det inte är detta som varken drivit vikten eller är det som familjen är beredda att jobba med. Ett antagande kan då snarare bromsa än hjälpa en förändringsprocess. Men – om det lyfts av föräldrarna eller om det är något som identifierats i samtalet kan några saker vara hjälpsamt att ha med som stöd. Det finns sällan eller aldrig fog för att helt sluta med eller allt för strikt begränsa men det kan upplevas som hjälpsamt att få hjälp med att sätta vissa ramar. Förslag på det kan vara:

• Lördagsgodis (eller annan veckodag), vilket betyder begränsa till en gång i veckan.
• Tablettask eller annat förpackat godis gör ofta att det blir mindre mängd än vid inköp av lösgodis.
• Låt alla i familjen få en egen mindre skål av godis, chips eller andra godsaker. Konkurrens om innehåll i en stor skål kan ofta driva på en viss hets.
• Köp bara hem vad som är tänkt att gå åt. Frys in kakor och bullar som blir över.
• Dela stora kakor och bullar, man behöver inte alltid ätas varsin.
• Servera godis, fika, snacks efter måltid när barnet inte är så hungrigt.
• Kom överens innan ni åker till affären vad och hur mycket som ska handlas
• Gör en liten buffé som lördagsgodis och/eller fredagsmys där majoriteten av alternativen består av uppskuren frukt och grönsaker. En liten del kan då vara snacks eller godis men upplevs på det här sättet som mycket mer. Vi visar då också att även grönsaker och frukt kan serveras vid festliga tillfällen.