Skelning

De vanligaste orsakerna till skelning är

• bristande samarbete mellan ögonen
• felaktig styrning eller obalans mellan ögats muskler
• behov av glasögon
• ögonsjukdomar eller ögonskada.

Ärftlighet har en stor betydelse. Man bör därför vara extra observant när det gäller yngre syskon till skelande barn.

Andra grupper med ökad risk för skelning är barn med förlossningsskador, barn med hjärnskador, barn med vissa syndrom, till exempel Mb Down, och för tidigt födda barn. Barnsjukdomar med hög feber kan utlösa en tidigare dold skelning.

Amblyopi

Det som händer när ett öga börjar skela är att det inte används på rätt sätt. Hjärnan kopplar bort bilden från det skelande ögat, och ögat får inte den träning som behövs för att synen ska utvecklas på ett normalt sätt. Ögat riskerar då att utveckla den typ av synsvaghet som beror på bristande träning eller användning av ögat och som kallas amblyopi.

Dubbelseende

En skelning som kommer plötsligt kan också orsaka dubbelseende. Det är oftast övergående.

Skelning hos barn är viktig att upptäcka tidigt då den annars kan leda till en bestående synnedsättning.

Före två-tre månaders ålder har spädbarn svårt att ställa in ögonen rätt. En påtaglig skelning i den åldern är ändå anmärkningsvärd och ska föranleda remiss till ögonklinik. Orsaken kan vara en tumör eller katarakt.

• Sök efter tecken till detta med undersökning av bland annat röd reflex i genomfallande ljus. Beskrivs i artikeln  Ögon- och synundersökning av barn 0-1 månader

Vid sex, tio, tolv och arton månaders ålder bör man fråga föräldrarna om de misstänkt skelning och titta på ljusreflex och rörlighet.

För att undersöka ögonens rörelser; tag en leksak eller ficklampa och låt barnet följa uppåt-nedåt, åt höger och åt vänster. Ögonen ska följa symmetriskt. Finns en eftersläpning?

Lyssna på föräldrarnas beskrivning, till exempel:

• ögonen följs inte åt
• skelar vid trötthet eller då barnet sitter och drömmer
• kisar och kniper - känslig för ljus
• vrider huvudet snett för att titta på något som finns rakt fram.

Finns skelning hos föräldrar, syskon eller andra nära släktingar?

Falsk skelning - pseudostrabism

Vissa anatomiska förhållanden kan göra att det ser ut som att barnet skelar utan att egentlig skelning föreligger.

• Epicanthus: Hudveck vid inre ögonvrån ofta tillsammans med bred näsrygg. Ger intryck av inåtskelning.
• Stort avstånd mellan pupillerna (hypertelorism) ger intryck av utåtskelning.
• Litet avstånd mellan pupillerna ger intryck av inåtskelning.

Ögonen måste undersökas av ögonläkare eller ortoptist för att kartlägga orsaken till skelningen. Om man upptäcker att barnet har ett brytningsfel kan ibland glasögon göra att barnet kan räta upp sin skelning.

Lappbehandling kan ordineras för att träna upp synen på det skelande ögat. Lappbehandling innebär att barnet har lapp för det bättre ögat ett visst antal timmar per dag. På så sätt tvingas barnet att använda det sämre ögat och därigenom träna upp synen på det ögat. Hur länge barnet ska använda lappen beror på barnets ålder och skillnaden i synskärpa mellan ögonen.

Operation kan behövas för att förbättra ögonens inbördes ställning.

Remiss till ögonmottagning

Under första halvåret ses ofta lättare grader av skelningar. Barn med uttalad skelning ska remitteras redan då. För övrigt remitteras i regel varje misstanke på skelning till ögonmottagning från och med 6 månaders ålder. Även intermittenta skelningar bör remitteras.