Barnhälsovårdens folkhälsoarbete
Barnhälsovårdens övergripande folkhälsoarbete syftar till att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för alla barn.
Barnhälsovården är landets största folkhälsoarena då den når i stort sett alla barn och deras föräldrar och har således en viktig roll i det långsiktiga och systematiska folkhälsoarbetet. Det övergripande folkhälsoarbete inom barnhälsovården syftar till att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för alla barn. Utgångspunkten finns i de åtta övergripande målområdena för folkhälsan, konventionen om barnets rättigheter och Agenda 2030 med globala målen för hållbar utveckling (1-4).
Planerade och systematiska insatser för folkhälsan
Folkhälsoarbete innefattar planerade och systematiska insatser för att främja hälsa och förebygga ohälsa i en befolkning eller i en viss grupp genom hälsofrämjande och förbyggande insatser på samhälle-, grupp- och individnivå. Målet är att stärka skyddsfaktorernas och minska riskfaktorernas inverkan på hälsan med olika insatser. Folkhälsoarbetet bygger på hypotesen ”folkhälsa är en resurs för samhället medan hälsa är en resurs för individen" (5).
Läs mer på Rikshandboken om att identifiera skydds- och riskfaktorer.
Folkhälsoproblem
Om ett tillstånd som ohälsa/sjukdom, drabbar minst en procent av befolkningen definieras det som ett folkhälsoproblem. Ett folkhälsoproblem kan innebära allvarliga konsekvenser för befolkningens hälsa och kan medföra ett stort behov av hälso- och sjukvård (6).
Folkhälsoproblemen förändras över tid där exempelvis undernäring och infektionssjukdomar tidigare var ett folkhälsoproblem i Sverige medan i nutid är det istället sådant som övervikt och fetma hos barn och unga, tobaksrök i hemmet och psykisk ohälsa som är folkhälsoproblem. Vår tids folkhälsoproblem som är kopplade till levnadsvanor som matvanor och tobaksanvändning förekommer ofta i högre grad hos socioekonomiskt utsatta grupper (6-9).
Hälsans bestämningsfaktorer
Hälsofrämjande och förebyggande arbete handlar om kunskap runt processer som leder till god hälsa och minskar risken för ohälsa. Utgångspunkten är en holistisk hälsosyn där det finns en medvetenhet om att hälsan påverkas av många olika faktorer de så kallade ”hälsans bestämningsfaktorer”, se figur 1. Kopplingen mellan hälsan och hälsans bestämningsfaktorer är komplex där samma bestämningsfaktorer ofta påverkar flera olika hälsoutfall. Till exempel levnadsvanor påverkar hälsan och ohälsosamma levnadsvanor påverkar risken för ohälsa och ett flertal sjukdomar.
Barn föds, växer upp och lever med olika förutsättningar och skydds- och riskfaktorer. Vid hälsobesöken behöver därför både skydds- och riskfaktorer identifieras för att kunna stärka och minska dess inverkan på hälsan (10-12).
Barnhälsovården utfrån en hälsofrämjande ansats
Barnhälsovården förhållningsätt har förändrats över tid från att tidigare haft ett kontrollerande och sjukdomsinriktat förhållningssätt till en hälsofrämjande ansats som bygger på ett demokratiskt och salutogent förhållningssätt. Under de senaste decennierna har kunskapen om helhetssyn på hälsa, hälsans bestämningsfaktorer och hälsofrämjande förhållningsätt ökat, vilket idag alltmer präglar barnhälsovårdens nationella program.
Hälsofrämjande arbete är en process, som ger människor möjligheter att öka kontrollen över sin hälsa och förbättra den. (WHO 1986).
Ett hälsofrämjande arbete utgår ifrån flera olika principer som utgör ramen för en hälsofrämjande ansats. Utifrån Ottawa Charter har Rootman (2001) lyft fram sju vägledande principer som präglar ett hälsofrämjande arbete, empowerment, delaktighet, holistisk hälsosyn, jämlikhet, intersektoriell, hållbarhet och multistrategier. Dessa principer baseras på grundläggande värderingar om hälsa och förhållningsätt och bidrar till att skapa goda förutsättningar för hälsofrämjande möten vid hälsobesöken inom barnhälsovården (13-15).
Empowerment och delaktighet
Empowerment är ett grundfundament i ett hälsofrämjande arbete; hälsosamtal och hälsovägledning och lyfter maktdimensionen.
”Empowerment is a process through which people gain greater control over decisions and actions affecting their health “ WHO, 1998.
Empowerment kan beskrivas som ett förlopp som främjar familjens möjligheter att se sina egna behov, finna lösningar på upplevda eller identifierade problem samt mobilisera sina resurser för att påverka sin situation. BHV-personalens förhållningsätt, stöd och uppmuntran till förälderns deltagande i beslut som rör familjen samt samarbete och vägledning kan bidra till empowerment hos familjen.
En bärande del i det hälsofrämjande arbete och i empowermentprocessen är delaktighet. Delaktighet som begrepp handlar om att de som berörs ingår i ett sammanhang och är involverade och aktiva i att fatta beslut som rör deras liv. För förälder och barn innebär delaktighet att förstå, känna tilltro samt ha kontroll över en specifik situation. Sammanhang där delaktighet uppstår präglas av att förälder och barn respekteras och är aktiva partner i sin hälsovård. Delaktighet utvecklar förståelsen för egna behov och önskningar samt leder till att självuppskattningen ökar.
Inom barnhälsovården måste barnet ges möjlighet att vara delaktig, det vill säga utifrån barnet mognad ges möjlighet att fritt uttrycka sig och kunna berätta om sina tankar, känslor och upplevelser. Barnets delaktighet kan främjas genom att BHV-sjuksköterskan och läkaren har fokus främst på barnet, ställer frågor till barnet, använder pedagogiskt åldersanpassat bildmaterial samt ger barnet stort utrymme i samtalet (14,16,17).
Health literacy
I nära relation till empowerment och delaktighet står health literacy som enligt WHO (1998 b) beskrivs som människors möjlighet och färdighet att ha tillgång till, förstå och använda hälsoinformation för att kunna upprätthålla, främja eller förbättra hälsan.
Det finns hos befolkningen tre olika dimensioner av health literacy; funktionell, interaktiv och kritisk, se figur 2, vilket ger olika förutsättningar hos den enskilde att omsätta kunskapen utifrån sin health literacy i olika kontext. Health literacy är inte statiskt utan kan variera i relation till hälsoområden och sammanhang.
Funktionell health literacy innebär att det finns en grundläggande förmåga att kunna läsa och skriva för att tillse den kunskap som krävs för en fungerande vardag. Det innefattar även att man förstår information som ges muntligt och/eller skriftligt om exempelvis hälsosamma levnadsvanor och risker för ohälsa
Interaktiv health literacy innebär att en mer utvecklad förmåga att förstå, läsa och inhämta hälsoinformation från olika källor och kunna samtala om informationen och hälsan i olika sammanhang. Det innebär också att efter att tagit del av hälsoinformationen ha förståelse för den, välja ut vad som behövs och tillämpa kunskapen i olika sammanhang i vardagen.
En kritisk health literacy innefattar en välutvecklad förmåga att kritiskt kunna reflektera över hälsorelaterad information, bedöma dess trovärdighet, förmedla kunskapen samt planera och avgöra vad som behövs för att bibehålla eller förbättra hälsan. Kritisk health literacy är en god förutsättning för att kunna göra hälsorelaterade val och är därmed en bestämningsfaktor för en jämlik hälsa (14,17-21).
Barnhälsovården behöver vid hälsobesöken arbeta aktivt med olika strategier och verktyg som kan bidra till att barn och föräldrar utvecklar sin health literacy, vilket i sin tur kan bidra till att de kan stärka sin health literacy
Rikshandboken i barnhälsovård vänder sig till professionen. Ange din yrkestitel, arbetsplats och mejladress om du vill att vi ska kunna svara dig.
Redaktionen hanterar inte frågor från privatpersoner. Om du har frågor om ett barn kontakta din barnavårdscentral, BVC och/eller 1177 för invånare
*Vi behandlar dina personuppgifter med stöd av den rättsliga grunden "intresseavvägning" (artikel 6.1 f) i GDPR.