Kräkningar

I spädbarnsåldern är kräkningar normala. De allra flesta spädbarn kräks, ofta i samband med måltid. Detta kallar vi ofta överskottskräkningar, och är en viktig och helt fysiologisk mekanism, som möjliggörs av att magsäcken och matstrupen, precis som övriga kroppen ännu inte antagit det äldre barnets eller den vuxnes anatomi och funktion. Övergången mellan matstrupe och magsäck (ofta kallad övre magmunnen) liksom övergången mellan magsäck och tolvfingertarm (nedre magmunnen) tillåter båda passage av maginnehåll i båda riktningarna.

Ett i övrigt friskt spädbarn med fin viktuppgång som kräks efter de flesta måltider men trots det följer sina viktkurvor, och inte verkar vara besvärad eller ha ont av det har med all sannolikhet helt normala, fysiologiska kräkningar. De barnen brukar kräkas allt mindre efter introduktion av fastare näring, och då barnet allt eftersom antar en mer upprätt ställning under en större del av sin vakna tid. Överskottskräkningar är betydligt ovanligare efter 12-18 månader.

Var uppmärksam på om barnet/ eller till läkare på BVC om barnet:

• Verkar missnöjt/får ont när det kräks.
• Inte följer sina tillväxtkurvor.
• Har kaskadliknande kräkningar, särskilt om dessa debuterar hastigt i 4-6 v ålder.
• Har andra symtom eller fynd vid kroppsundersökning.

Den vanligaste orsaken till akuta kräkningar hos barn är infektiös gastroenterit. Överväg andra orsaker om barnet har kräkningar utan diarré, vid gallfärgade kräkningar och vid allmänpåverkan. Vid akuta kräkningar hos nyfödda (första levnadsdagarna) kan orsaken vara medfödd sjukdom som tarmhinder eller andra missbildningar eller metabol sjukdom. Barnet är då allmänpåverkat.

Vid invagination, som är vanligast hos barn i åldern 3 mån till 2 år, är kräkningar ett relativt sent symtom. Födoämnesallergier, både IgE-medierad allergi och så kallad food-protein induced enterocolitis syndrome, FPIES kan debutera med kräkningar, liksom celiaki hos lite äldre barn. FPIES är vanligast under första levnadsåret.

De flesta infektiösa maginfektioner hos barn är virusorsakade och är en vanlig orsak till kräkningar hos lite äldre barn. Symtomen kommer snabbt och ofta blir fler i familjen eller på förskolan sjuka. Kräkningarna brukar upphöra inom några dygn medan de infektiösa diarréerna kan fortsätta längre.

Små barn med både kräkningar och diarréer är känsliga för vätskeförluster och kan behöva extra vätska i form av vätskeersättning. Om barnet har stora tarmförluster och inte kan behålla vätska på grund av kräkningar bör föräldrarna kontakta vården direkt. Barnet kan återgå till förskolan när allmäntillståndet är gott och att två dygn förflutit efter senaste kräkningen/ vattentunna diarrén.

Större barn (< 2 år) med övervägande kräkningar men inte så mycket diarréer klarar sig bra om de bara får vila. Överdriven behandling med vätskeersättning till lite större barn kan göra att kräkningarna blir mer långdragna. Till äldre barn kan antiemetika i form av odansetron övervägas även om de fortfarande inte generellt rekommenderas.

Gastroesofageal reflux (GER) definieras som passage av magsäcksinnehåll upp i matstrupen och förekommer hos alla, men är vanligare hos spädbarn än hos äldre barn och vuxna. Om refluxen leder till komplikationer eller besvär hos barnet såsom kräkningar med smärta, ovilja att äta eller avplanande vikt benämns den gastroesophageal reflux disease (GERD).

GERD kan i sällsynta fall (ofta hos neurologiskt sjuka barn) leda till matstrupsinflammation och någon gång till lungsjukdom, och kan också ge subjektiva besvär med missnöje och obehag. Äldre barn kan besväras av dålig andedräkt och/eller tandemaljerosioner.

Förutom komplicerande underliggande sjukdomar (t ex neurologisk sjukdom) kan icke IgE-medierad komjölksallergi orsaka GERD.

Om barnet verkar ha ont/bli missnöjt i samband med kräkning, men i övrigt må bra, gör läkarbedömning på BVC, och överväg att rekommendera familjen att testa komjölksproteinfri ersättning under 2-4 veckor.

Vid betydligt minskade besvär, och behov av fortsatt komjölksfri ersättning, remitteras barnen i de flesta landsting/regioner för bedömning av barnläkare. Följ lokala rutiner. Detta gäller också om komjölkfritt inte hjälper, då kan man överväga behandling med syrahämmande läkemedel efter bedömning av barnläkare.

Förekommer hos 1-2/1000 födda barn och orsakas av en förtjockning (hypertrofi) av muskeln som reglerar nedre magmunnen. Den debuterar oftast vid 4-5 (8) veckors ålder med upprepade, kaskadliknande kräkningar med risk för viktnedgång och uttorkning hos barnet.

Vid klinisk misstanke om pylorusstenos remitteras barnet akut till barnklinik.

Urinvägsinfektion hos spädbarn kan debutera med kräkningar, viktnedgång och ofta feber men inte diarré. Viktigt att diagnosen säkerställs med urinodling av rent urinprov.

Spädbarn med misstanke om UVI bör remitteras akut till barnläkare.