• Du har valt: Jönköpings län
Strategier och kvalitetssäkring

Teamarbete i barnhälsovården

Förutsättningar för ett effektivt teamarbete inom barnhälsovården, där barns och familjers behov är utgångspunkten.

För alla

För alla vid behov

För alla

Teambesök

  • Hälsoövervakning - att följa barns hälsa, utveckling och livsvillkor
  • Förebyggande arbete
  • Hälsofrämjande arbete (levnadsvanor, miljö, anknytning)

Föräldrastöd i grupp

Samverkan med andra professioner och verksamheter   

Till exempel:

  • Socialtjänstens förebyggande verksamhet
  • Mödrahälsovården
  • Folktandvården
  • Biblioteket

 Teamträffar

  • Konsultationsgrupper
  • Erfarenhets- och kunskapsutbyte
  • Planering inom teamet

För alla vid behov

Teambesök i områden med ökade riskfaktorer
 
Socioekonomiskt utsatta områden


Teambesök för grupper av barn med utökade behov 

Till exempel:


Gemensamma hembesök i områden med utökad risk


Föräldrastöd i grupp för specifika grupper

Till exempel:

  • Utlandsfödda
  • Pappor, mammor, regnbågsfamiljer
  • Levnadsvanor
  • Språksvårigheter

 
 

För alla vid behov

Riktade teambesök

  • Utökad bedömning
  • Utökat stöd 

Till exempel:


Riktade gemensamma hembesök

  • Utökad bedömning
  • Utökat stöd 

Teamträffar gällande barn med utökat behov av samverkan

Till exempel:

  • VITS (Vardagsnära Insatser i Tydlig Samverkan)
  • Barnhälsovårdteam

Teamarbete förordas internationellt

Det utvidgade perspektivet och den helhetssyn som kan komma av teamarbete förordats både internationellt och nationellt (1-4). Både i Alma-Atadeklarationen från 1978 och i WHO:s ”Framework for Action on Interprofessional Education and Practice” från 2010 beskrivs hur olika professioner som arbetar tillsammans med patienter kan komplettera varandra för att uppnå bästa möjliga kvalitet i vården (3,5). Teamarbete lämpar sig för komplexa problem där det finns mer än ett rätt svar och där det krävs flera olika perspektiv (6). Teamarbete anses vara avgörande för att tillgodose komplexa behov hos barn och föräldrar (3,7,8).

Barnet i centrum

All planering och alla åtgärder inom barnhälsovården ska ha ett barnperspektiv där barnets bästa är utgångspunkten för arbetet (9-11). Det innefattar både barnperspektivet, barnets perspektiv och barnrättsperspektivet. FN:s konvention om barnets rättigheter förmedlar vikten av en helhetssyn på barnet (10). Barnets rättigheter har stärkts genom att barnkonventionen ingår i svensk lagstiftning (11). Vidare har barnets och dess föräldrars rätt till delaktighet i hälso- och sjukvården tydliggjorts i svensk lagstiftning (11-13).

Teamarbete är en nyckelfaktor för en vård som utgår från individen (personcentrerad vård) (4). Inom barnhälsovården kan teamarbete bidra till en helhetssyn på barnet, så att den barnhälsovård som erbjuds anpassas till varje enskilt barn. När professioner med kompletterande kunskap och perspektiv uppmärksammar barnet i dess familj och dess samhälleliga kontext, kan barnets behov bättre identifieras. Både biologiska, genetiska, medicinska, psykologiska och sociala faktorer ingår i hälsans bestämningsfaktorer (14, 15).

Mötet mellan teamet, barnet och dess familj ska präglas av ett hälsofrämjande förhållningssätt som syftar till att stärka barn och föräldrars egen kompetens och tillit till egen förmåga (1,9,16).

Teamet i barnhälsovården

Socialstyrelsen beskriver hur sjuksköterskan, läkaren och psykologen inom barnhälsovården kompletterar och stärker varandra med sina olika kompetenser och erfarenheter. BHV-sjuksköterskan har huvudansvaret för det löpande barnhälsovårdsarbetet och är den som träffar barnet och dess familj vid flest tillfällen under barnets fem första år. Läkaren har ansvar för de undersöknings- och sjukvårdsuppgifter som fordrar läkarens medicinska kompetens och psykologen kopplas in vid familjepsykosocial problematik. Även andra professioner som till exempel logoped, dietist, socionom, ortoptist eller fysioterapeut kan ingå i teamarbetet kring barnets hälsa och utveckling (9).

För alla och För alla vid behov

Interprofessionellt teamarbete rekommenderas i form av proportionell universalism, vilket innebär insatser till alla barn och familjer samt utökade riktade insatser för dem med ytterligare behov (9,17). Det överensstämmer med det nationella barnhälsovårdsprogrammet som innefattar insatser till alla barn och föräldrar och ytterligare förstärkta insatser till barn och föräldrar när det finns ett behov. En viktig målsättning med programmets utformning är att det ska bidra till en jämlik och rättvis barnhälsovård för alla barn i Sverige.

Teambesöket med sjuksköterska och läkare ger möjlighet att möta familjen utifrån olika professionella perspektiv med barnets bästa i främsta rummet. Teamet kan komplettera varandra i att identifiera och uppmärksamma behov av stöd samt insatser till familjen (9).

I den universella delen av det nationella barnhälsovårdsprogrammet ingår teambesök med läkare och sjuksköterskor när barnet är 4 veckor, 6 månader, 12 månader och 2,5–3 år. Utöver dessa teambesök förordas riktade teambesök till alla barn och familjer med kända riskfaktorer, såsom socioekonomiskt utsatt område (högt CNI), barn i migration, barn som är adopterade eller födda av surrogatföräldrar, barn i familjehemsplacering eller flickor som riskeras att könsstympas (9).

Vid det universella teambesöken ska barnets hälsa och utveckling samt skydds- och riskfaktorer uppmärksammas och värderas. Om det framkommer behov av ytterligare eller förstärkta insatser kan riktade teambesök initieras (9). I det nationella barnhälsovårdsprogrammet framgår att den riktade insatsen kan bestå av både fördjupad kartläggning av risk- och skyddsfaktorer, fördjupad bedömning av hälsa och utveckling och eller hälsofrämjande eller preventiv insats. Studier visar att arbete med komplex innebörd kräver samarbete mellan personer med olika kunskaper och kompetenser för att nå bästa resultat. Vilka professioner som ska ingå i riktade teambesök beror på indikation för det utökade stödet (18).

Teamarbete inom BHV kan även ske i form av konsultation kring enskilda barn och föräldrar, i gemensamma föräldragrupper, vid träffar för erfarenhets- och kunskapsutbyte eller i konsultationsgrupper.

Teamarbete kring barn och familjer kan också ske med professioner från närliggande verksamheter som till exempel förskola, tandvård, mödrahälsovård och socialtjänst, men oftast rör detta sig om samverkan. Både i nationell och internationell litteratur har samverkan och teamarbete använts som utbytbara begrepp. Men det finns skillnader mellan teamarbete, samverkan, samordning och nätverkande (6,19).

Kännetecknande för team

Team uppstår inte per automatik genom att sammanföra en grupp med olika professioner för ett gemensamt arbete. För att en arbetsgrupp ska definieras som ett team behöver teamet involvera minst två personer med kompletterande kompetenser beroende på uppgift, samt ha en rad egenskaper som kännetecknar ett team (5). Ett interprofessionellt team innebär att teamet består av olika professioner (19,20).

Grundläggande för team är att teamet har en gemensam målbild och att arbetet resulterar i synergieffekter, vilket innebär att teamets kompetens är högre än summan av de enskilda teammedlemmarnas kompetens var för sig (21). Vidare kännetecknas interprofessionella team av patientfokus (vilket inom barnhälsovården innebär barn- och familjefokus), inbördes jämställda relationer, delat ansvar för måluppfyllelsen, kontinuerlig och effektiv kommunikation samt en förmåga att avgöra vilka uppgifter som lämpar sig för teamarbete (6, 19,22).

Effekter av teamarbete

Att arbeta tillsammans i team är nödvändigt för en god och säker hälsovård (4). Teamarbete har visat sig möta barn och familjers behov samt resultera i säker och kvalitativ vård i högre utsträckning än om professionerna hade mött barn och familjer var för sig (6,23).

För de som arbetar i team kan även en egen hälsovinst göras, så kallat samarbetshälsa (hälsomässiga resurser av fysiskt, psykiskt och socialt slag), då samarbetsformen leder till välbefinnande i arbetsklimatet (21). Ytterligare en vinst med teamarbete är att det ger teammedlemmarna tillfällen att lära av varandra, och att det utvecklar förmågan till helhetssyn genom att se tillsammans (24).

Ett exempel på teamarbete som leder till ökad kunskap är då psykologen vid konsultation och handledning ger sjuksköterskan och läkaren tillfälle att lära sig mer om de psykiska faktorernas betydelse (9).

Wheelan (2017) beskriver hur arbetet kan övergå från betungande till glädjefullt när arbetsgrupper övergår till att bli team. I team kan tiden upplevas gå fort och en känsla av engagemang, involvering och uppskattning kan frodas (18).

Teamets förutsättningar på professionsnivå

Barnhälsovården kan aldrig bli bättre än den vård som levereras av professionerna i organisationens minsta enhet, barnhälsovårdsteamet (4,25).

Teamets medlemmar behöver både teamkompetens och kompletterande kompetenser för arbetsuppgiften. Vilken professionsspecifik kompetens som behövs i teamet beror på teamets uppgift (4).

Teamkompetens ingår som en av hälso- och sjukvårdsprofessionernas kärnkompetenser (4, 26). Generell teamkompetens innebär förmåga att utveckla en samsyn och gemensam värdegrund genom att kommunicera teamets mål, uppgifter, värderingar och rutiner. Samsyn inom teamet behövs för att kunna koordinera sitt eget arbete i förhållande till andras (4). Teamkompetens innebär också en tilltro till övriga teamets kompetens, samt inställningen att barn och deras familjer har viktig kunskap och erfarenhet som behövs för ett bra beslut (4,27).

Interprofessionell teamkompetens, innebär kunskap och respekt för andra professioners kompetens, roller och ansvarsområden samt att kunna använda respektive teammedlems unika roll i teamarbetet för att nå fram till bästa möjliga vård (27). Kunskap om och förståelse för de övriga professionernas roll i teamet är nödvändig för att inse sin egen professionella roll (28).

Effektiva team har ett jämställt inbördes förhållande (29). Teamarbete är ett integrerat arbetssätt där teammedlemmarna gemensamt tar beslut och ansvar för måluppfyllelsen till motsats från hierarkiska arbetsformer (27). I akademiska yrken såsom i hälso- och sjukvården har det funnits en kultur att prisa individuella yrkesmässiga insatser (30). Teamet är beroende av varandra för att förmedla kunskap och stöd för barnets fortsatta hälsa och utveckling. I ett prestigelöst teamarbete får den teammedlem som har störst förtroende hos barnet och familjen förmedla budskap och insatser (4).

Teammedlemmarna behöver vara positivt inställda till teamarbete och ha social kompetens för att bidra till ett positivt teamklimat (29). Det finns samband mellan teamets klimat och teamets effektivitet (31). Det krävs både engagemang och tid för att främja ett teamarbete där energi och riktning bildas (29).

Teamets förutsättningar på organisationsnivå

Teamets förutsättningar att leverera bästa möjliga vård påverkas av faktorer i teamet (det kliniska mikrosystemet), men även i meso- och makrosystemet som innefattar organisatoriska och samhälleliga faktorer.(4, 25). Sandberg (27) beskriver hur faktorer i det ”organisatoriska sammanhanget” påverkar införandet och utvecklingen av team. Faktorer av betydelse kan vara avsatt tid, resurser, officiella mål, lokaler och målgrupp (barn och familjer). Verksamheten behöver ha en teambaserad organisationsform istället för hierarkisk. (27) Team som tvingats in i formella styrmodeller kan tappa sin förmåga att skapa smidiga och effektiva lösningar (32).

Teamarbete behöver en övergripande ledning som arbetar med målstyrning. Det innebär att ledningen ger tydliga uppdrag och mål med stöd i nationella lagar, riktlinjer och vetenskaplig evidens. Teamet tilldelas ramar och resurser, men ges handlingsutrymme utifrån sin gemensamma kompetens att fördela resurser och anpassa det kliniska arbetet utifrån målgruppens behov (4). Ledningen behöver ta tillvara teamets idéer och lösningar för att uppnå verksamhetens mål (32).

Normer på arbetsplatsen har en avgörande betydelse för attityder till teamarbete (11). Att organisationen ger utrymme för teamarbete och stöder teamarbetet är därför viktigt.

Teammedlemmar kan tillhöra olika organisationer med olika huvuduppdrag. Uppdraget inom barnhälsovården kan ställas emot andra uppdrag inom vårdcentralen, barnkliniken, psykologmottagning eller liknande. Chefens uppgift är då att göra en tydlig ansvarsfördelningen för att överbrygga professionella och organisatoriska gränser (4).

Ledningen ansvarar för stödjande strukturer för teamet. Studier visar att gemensamma lokaler och teamträffar kan möjliggöra kommunikation och kontinuitet inom teamet (33-35). Studier visar också betydelsen av dokumentationssystem som främjar teamarbete (35).

Utbildning och utveckling av teamarbete

Det är viktigt att de som har mandat att utveckla vården också tar sitt ansvar för kompetenshöjande utbildning och utveckling av interprofessionellt teamarbete (4,36). Utbildning i teamkompetens behövs både i grundutbildning, specialistutbildningar samt inom hälsovården.

Utvecklingsstrategier för att bidra till teamarbete inom barnhälsovården kan vara att

  • Bidra till ökad kunskap om hälso- och sjukvårdens organisation för teamarbete över organisationsgränser, vårdens system och processer.
  • Anpassa vårdens stödprocesser, journalhanteringssystem och ersättningssystem för teamarbete.
  • Skapa en kultur som främjar lärande inom teamet.
  • Skapa en gemensam värdegrund för både förbättringsarbete och teamarbete.
  • Skapa arenor för reflektion kring samverkan med andra yrkesgrupper för att öka hälso- och sjukvårdens kvalitet.
  • Bidra till ökad kunskap om andra professioners kunskapsområden (4).

Till toppen av sidan