Kräkningar

I spädbarnsåldern är kräkningar normala. De allra flesta spädbarn kräks, ofta i samband med måltid. Detta kallar vi ofta överskottskräkningar, och är en viktig och helt fysiologisk mekanism, som möjliggörs av att magsäcken och matstrupen, precis som övriga kroppen ännu inte antagit det äldre barnets eller den vuxnes anatomi och funktion. Både övergången mellan matstrupe och magsäck (övre magmunnen) och övergången mellan magsäck och tolvfingertarm (nedre magmunnen) tillåter passage av maginnehåll i båda riktningarna.

Ett i övrigt friskt spädbarn med normal viktuppgång som kräks efter de flesta måltider och inte verkar vara besvärad eller ha ont av det har med all sannolikhet helt normala, fysiologiska kräkningar. De barnen brukar kräkas allt mindre efter introduktion av näring med fastare konsistens, och då barnet allt eftersom antar en mer upprätt ställning under en större del av sin vakna tid. Överskottskräkningar är betydligt ovanligare efter 12-18 månaders ålder.

Gastroesofageal reflux (GER) definieras som passage av magsäcksinnehåll till matstrupen och förekommer hos alla, men är vanligare hos spädbarn än hos äldre barn och vuxna. Om refluxen leder till komplikationer eller besvär hos barnet såsom kräkningar med smärta, ovilja att äta eller avplanande vikt benämns den gastroesofageal refluxsjukdom (gastroesophageal reflux disease, GERD) (2).

GERD kan ge subjektiva besvär med missnöje och obehag, och kan i sällsynta fall, ofta hos neurologiskt sjuka barn, leda till matstrupsinflammation och någon gång till lungsjukdom. Äldre barn kan besväras av dålig andedräkt och tandemaljerosioner.

Förutom komplicerande underliggande sjukdomar, till exempel neurologisk sjukdom, kan icke IgE-medierad komjölksallergi (ibland benämnd icke allergisk överkänslighet) orsaka GERD.

Eosinofil esofagit eller allergisk matstrupsinflammation orsakar sällan kräkningar hos de yngsta barnen, men barn i förskoleåldern kan ibland kräkas och känna obehag vid sväljning på grund av eosinofil esofagit.

Den vanligaste orsaken till akut debuterande kräkningar hos barn är infektiös gastroenterit. Överväg andra orsaker om barnet har kräkningar utan diarré, vid gallfärgade kräkningar och vid allmänpåverkan.

Vid akuta kräkningar under barnets första levnadsveckor kan orsaken vara medfödd sjukdom som tarmhinder eller andra missbildningar eller metabol sjukdom. Barnet är då allmänpåverkat.

Vid invagination, som är vanligast hos barn i åldern 3 månader till 2 år, är kräkningar ett relativt sent symtom.

Födoämnesallergier, både IgE-medierad allergi och så kallad food-protein induced enterocolitis syndrome (FPIES) och celiaki kan debutera med kräkningar. FPIES är vanligast under första levnadsåret.

De flesta infektiösa maginfektioner hos barn är virusorsakade och är en vanlig orsak till kräkningar hos lite äldre barn. Symtomen kommer snabbt och ofta blir fler i familjen eller på förskolan sjuka. Kräkningarna brukar upphöra inom några dygn medan de infektiösa diarréerna kan fortsätta längre.

Små barn med både kräkningar och diarréer är känsliga för vätskeförluster och kan behöva extra vätska, helst i form av vätskeersättning. Om barnet har stora tarmförluster och inte kan behålla vätska på grund av kräkningar bör föräldrarna kontakta vården direkt. 
Större barn (> 2 år) med övervägande kräkningar men inte så mycket diarréer klarar sig bra om de bara får vila. Överdriven behandling med vätskeersättning till lite större barn kan göra att kräkningarna blir mer långdragna.

Återgå till förskolan
Barnet kan återgå till förskolan när allmäntillståndet är gott och att två dygn förflutit efter senaste kräkningen/vattentunna diarrén. (1)

Förekommer hos 1-2/1000 födda barn och orsakas av en medfödd förtjockning (hypertrofi) av muskeln som reglerar nedre magmunnen. Pojkar drabbas oftare, 75 procent av fallen är pojkar.  Symtomen med upprepade, kaskadliknande kräkningar med risk för viktnedgång och uttorkning kan dyka upp redan vid 2 veckors ålder och nästan alltid under de två första levnadsmånaderna.

Remitteras akut

Vid klinisk misstanke om pylorusstenos remitteras barnet akut till barnklinik.

Urinvägsinfektion  (UVI) hos spädbarn kan debutera med kräkningar, viktnedgång och ofta feber men inte diarré. Viktigt att diagnosen säkerställs med urinodling av rent urinprov.

Remitteras akut

Spädbarn med misstanke om UVI bör remitteras akut till barnläkare.

Om barnet verkar ha ont eller blir missnöjt i samband med kräkning men i övrigt må bra gör läkarbedömning på BVC.

Till läkare på BVC om barnet:

• Inte följer sina förväntade tillväxtkurvor
• Verkar missnöjt/får ont när det kräks
• Har kaskadliknande kräkningar, särskilt om dessa debuterar hastigt i 2-8 veckors ålder
• Har andra symtom eller fynd vid kroppsundersökning

Det är ovanligt att ammade barn reagerar på komjölksprotein i bröstmjölk, eftersom mycket små mängder förs över. Det finns därför ingen indikation att ändra förälders kost vid amning utifrån barnets symtom. Läs mer här om  Mjölkproteinallergi

Barn som äter ersättning kan vid smärtsamma kräkningar eller kräkningar kombinerade med andra symtom, som en första åtgärd prova komjölksfri ersättning. Vid fortsatta besvär remitteras barnen i de flesta regioner för bedömning av barnläkare. Följ lokala rutiner. Behandling med syrahämmande läkemedel efter bedömning av barnläkare kan i undantagsfall då övervägas.

Referenser-Kräkningar